– Vi kommer från helt skilda världar. Här har jag fått utmana mig själv och fundera över vad jag är bra på och hur jag kan bidra till projektet, säger Hanna Kaakati.
På bordet ligger den nyss inlämnade rapporten. Sorlet är intensivt. Skratten många. Under en termin har fyra civilingenjörsstudenter och tre studenter som läser masterprogrammet i medicinsk vetenskap jobbat tillsammans i kursen Projekt i e-hälsa. Nu syns fyra av dem fysiskt för första gången – då kursen är digital.
Öppna sina perspektiv
Målet var att omsätta tidigare teoretiska kunskaper för att organisera och genomföra ett e-hälsoprojekt. Gruppen valde att ta fram en webbapplikation där hälso-och sjukvårdspersonal själva kan skatta sin kulturella kompetens via ett formulär.
Hur det gick? Alldeles utmärkt. Men det har funnits utmaningar längs vägen. Att jobba tvärvetenskapligt har varit kul, inspirerande och utmanande säger Hanna Kaakati, Cecilia Schanning, Simon Broborg and Julia Ohlsson Orell. Foto Charlotte Perhammar
– Det har varit väldigt lärorikt. Plötsligt kommer någon och frågar vad är ett programmeringsramverk, egentligen? Man inser att det inte är helt självklart för andra och jag har verkligen behövt öppna mina perspektiv, säger civilingenjörsstudenten Julia Ohlsson Orell.
Hanna Kaakati, som är arbetsterapeut i grunden, fyller i:
– Vi är vana att jobba med mjuka värden och lite mer flytande. De som kommer från tekniska fakulteten tycker om att ha verktyg som är mer strukturerade. Här har vi behövt mötas i mitten och skapa samsyn. Det har gett en helhetsbild, som jag kanske inte fått när jag läst med personer som resonerar väldigt likt mig själv.
Kommunikation a och o
I arbetet med webbapplikationen har de med medicinsk bakgrund bidragit mer med användarperspektiv och innehåll samtidigt som studenterna från tekniska fakulteten främst stått för den tekniska biten. Att jobba tvärvetenskapligt, och samtidigt snabbt behöva komma framåt i ett projekt, ställer stora krav på tydlig kommunikation.
– Kommunikation är oerhört viktigt. Vi har nog alla fått vända lite ut och in på oss själva. Ibland kan vi säga en sak, men personer i gruppen tolkar det på helt olika sätt, säger civilingenjörsstudenten Simon Broborg.
Cecilia Schanning är sjuksköterska i grunden och läser nu medicinsk vetenskap. Att tvinga sig ur sin trygghetszon och lära sig vara flexibel har gett mycket.
– Alla har bidragit med det vi kunnat och arbetet har på många sätt varit väldigt fritt. Vi har gått efter en kravspecifikation som vi reviderat under arbetets gång och det har varit jättekul att kunna forma webbapplikationen på det sättet.
Men hur långt kom gruppen egentligen? Faktum är att med lite justeringar skulle en pilotversion inte vara långt borta.
Jane Holstein, arbetsterapeut, lärare och forskare på Institutionen för hälsa, medicin och vård, är tillsammans med Elin Nyman på Institutionen för medicinsk teknik kursansvarig. För Jane Holstein blev den här omgången lite extra speciell. Av de fem projektförslag som fanns att välja på valde studenterna det som var kopplat till hennes forskningsområde.
– Instrumentet om självskattning av kulturell kompetens som är beforskat av mig och olika kollegor, bland annat från USA, är nytt i Sverige. I dagsläget finns det endast analogt, så det har varit spännande att följa utvecklingen till en digital version. Jag har känt mig väldigt trygg och studenterna har kommit längre än vad jag kunnat drömma om.
Så vad händer, kommer projektet att leva vidare?
– Jag vill gärna få till en fortsättning där jag hoppas att studenterna kan hjälpa mig att få fart på det här. Så vi får se vad som händer framöver.
”Handlar om tvärvetenskap”
Studenterna är alla positiva till en fortsättning.
– Att få det på sitt cv skulle vara stort, helt klart, säger Simon Broborg.
Hanna Kaakati:
– Vi har diskuterat att förhoppningsvis kunna sammankoppla vår idé med pågående forskning, så det skulle vara väldigt roligt om det lever vidare.
Samtidigt som det skulle berikande för alla inblandande om applikationen blir verklighet är det inte huvudmålet för kursen.
– Nej, och det kan ibland vara svårt som student att förstå att det kursmålen främst handlar om tvärvetenskapligt samarbete och inte bara att teknikutveckla en ny app som ska ut på marknaden, säger Jane Holstein.
Håkan Örman, lärare på Institutionen för medicinsk teknik, har varit med och drivit den tvärvetenskapliga satsningen på e-hälsa sedan starten 2019. Han är imponerad över kvaliteten.
– Studenterna ska vara väldigt stolta och det är så kul att se hur implementeringen blir redskap för att nå lärandemålen. Det är inte första gången som ett projekt lever vidare och det är ett bevis på att vi gör något väldigt bra.
Han har varit på LiU sedan 1997 – och satsningen på e-hälsa är det roligaste han gjort. Att satsningen på e-hälsa vid LiU är här för att stanna är Håkan Örman och Jane Holstein övertygade om. Foto Charlotte Perhammar
– Att få ihop alla kompetenser, både på lärar- och studenthåll, är fantastiskt roligt, utmanande och utvecklande. Visst, det kan vara jobbigt ibland, men belöningen är så stor!
Hur ser ni på LiU och e-hälsa i framtiden?
– E-hälsa och digitalisering ligger helt i tiden och allt går väldigt snabbt. Det känns väldigt viktigt att vi gör det samlat och satsningen är här för att stanna, säger Jane Holstein.
Fotnot: Övriga studenter i projektet var Anna Berg, Isak Granström och Greta Nilsson.
