Forskarna noterar att biogasen är attraktiv på marknaden och att den ger bra betalt. Stora aktörer som Gasum och St1 Biokraft ligger i startgroparna för allt större anläggningar i Sverige.
− Men vi ser också att gasen säljs och används allt längre bort från biogasanläggningarna. Den lokala produkt som blir kvar är biogödseln. Vi behöver ett större fokus på affären med biogödsel, säger Hans Andersson, universitetslektor inom företagsekonomi vid Linköpings universitet.
Ett helt system
I ett treårigt projekt har han arbetat tillsammans med forskare inom industriell miljöteknik. Projektet är finansierat av Familjen Kamprads Stiftelse men är också förankrat i Biogas Solutions Research Center, ett nationellt kunskapscentrum vid LiU.
Forskarnas omedelbara spaning är att biogödseln är en riktig doldis.
− Man behöver sätta in biogasen i ett sammanhang, och tänka på den som ett helt system. Hela processen innebär att vi kan ta hand om och förädla strömmar som annars skulle vara avfall. Men vi kan skapa flera cirkulära produkter av biogödseln. I dag finns ingen som kallar sig för biogödsel-producent. Allt fokus ligger på gasen.
Biogasprocessen går i korthet till så här: Substratet lastas in i rötkammaren, det är till exempel matavfall från hushåll och avfall från livsmedelsindustrin samt gödsel från djurhållning. Materialet rötas och så fångar man upp biogasen som främst består av metan. Biogödseln är produkten som kommer ut vid sidan av gasen. Det blir enorma mängder. En anläggning kan producera över 100 000 ton biogödsel per år.
− Men allt används, biogasanläggningarna är oftast knutna till näraliggande lantbruk som kan ta emot biogödseln och sprida den på åkermark.
Men biogödseln säljs oftast till närmaste lantbruk, utan vidare förädling.
Sprids på åkrarna
− Eftersom det funkar. Man blir av med biogödseln som en restprodukt. Och gör affären på biogasen. Därför är det inte så vanligt att man förädlar biogödseln.
Att biogödseln kommer till användning legitimerar hela processen med att producera biogas, menar Hans Andersson:
Mängden biogödsel
kommer att öka
− Avfallet och kogödseln blir till biogödsel som sedan är bra gödning ute på åkrarna. Rötningen tillgängliggör näringsämnena för grödorna. Biogasprocessen är redan en förädling av materialet.
Så vad är då problemet?
− Mängden biogödsel kommer att öka, och de närmaste gårdarna kan komma att bli mättade. Biogödseln innehåller mycket vatten, den är både tung och skrymmande. De nya anläggningarna behöver bygga in teknik för att dels förädla biogödseln, dels se till så att transporterna till gårdar längre bort blir lönsamma.
Utvinna fosfor och kväve
Det finns många sätt att dela upp biogödseln i olika fraktioner. Till exempel kan man utvinna värdefulla grundämnen som fosfor och kväve ur biogödseln. Dessa används i handelsgödsel, där det i dagsläget inte finns någon inhemsk produktion. Fosfor utvinner man i gruvor i andra delar av världen.
− Teoretiskt har LiU-forskare kunnat visa att vi skulle kunna vara helt självförsörjande på fosfor, och att vi kan bli mer självförsörjande på kväve. Då skulle vi också lättare kunna flytta gödning mellan olika delar av Sverige. Djurhållning är vanligare i skogsmarker, medan odling är vanligare i slättlandskap.
Biogödseln måste bli
mer känd som produkt
En annan metod är att torka biogödseln och pelletera den. Tekniken för alla dessa lösningar är redo. Men processerna är energikrävande och ännu inte helt lönsamma.
− Vår slutsats är att biogödseln måste bli mer känd som produkt, och att den behöver förädlas. De lokala lösningar vi har sett hittills kommer att organiseras annorlunda och standardiseras, och teknik för förädling kommer att byggas in på de nya anläggningarna, säger Hans Andersson.
