– Vår demokrati innebär inte bara inkludering, utan också exkludering. Begränsningar i rösträtten har alltid funnits. Så även idag, säger Jonathan Josefsson, biträdande universitetslektor på Institutionen för Tema, vid Linköpings universitet.
Vilka som tillåtits rösta i olika tider hänger samman med vilka som ansetts lämpliga. Innan kvinnor fick rösträtt ansågs de inte rationella, kompetenta och utbildade nog att ta beslut om något så viktigt som politik.
– Argumenten för varför kvinnor inte skulle få rösta är väldigt lika argumenten för varför barn och ungdomar inte tillåts rösta, säger Jonathan Josefsson.
Jonathan Josefsson forskar om barns och ungas medborgarskap i samtida demokratier. Han ingår i forskningsprojektet ”Allmän rösträtt? Rösträttens begränsningar i Sverige efter 1921” där han tillsammans med kollegan Bengt Sandin studerar den politiska debatten kring ålder och rösträttsbegränsningar under 1900-talet. Han tycker det är viktigt att 100-årsjubileet av kvinnors rätt att rösta uppmärksammas. Samtidigt poängterar han att många grupper länge stått – och står – utan rösträttighet.
– Det är jätteviktigt att vara självkritisk vid ett jubileum. Det är en anledning till självreflektion. Vem får rösta idag – och vem får det inte? På vilka grunder? Och vilka är begränsade att rösta av olika praktiska och strukturella skäl?
Unga vuxna förlorade rösträtten när kvinnor fick den
Faktum är att när kvinnor fick sin rösträtt så förlorade andra den, i en politisk överenskommelse. I köpslåendet om rösträtt för kvinnor så kom man överens om att höja rösträttsåldern i den dåvarande riksdagens båda kamrar. Från 21 år till 27 år i landstingen och första kammaren. I andra kammaren hade den höjts från 21 till 24 år redan 1909 och 1921 blev den 23 år samtidigt som den kommunala rösträtten höjdes från 21 till 23 år.
