Under de senaste decennierna har den sociala och ekonomiska segregationen tilltagit i Sverige. Barn och ungas tillgång till fritidsaktiviteter är ojämlikt fördelad mellan olika befolkningsgrupper, mellan olika geografiska platser och mellan könen. Framför allt tjejer som är födda utomlands eller som har föräldrar som är födda utomlands är underrepresenterade i organiserade fritids- och idrottsaktiviteter.
I en ny bok, ”Bollen i rörelse: Tjejfotboll, fostran och normkritik i den urbana periferin”, har forskare från Linköpings universitet undersökt hur en verksamhet kan arrangeras för att skapa inkludering i samhället genom idrott. Bokens fokus ligger på aktiviteter för tjejer med utländsk bakgrund som bor i invandrartäta och segregerade områden.
Aktiviteterna skiljer sig på många sätt från traditionell föreningsdriven idrottsverksamhet. Det finns genomtänkta strategier för att möjliggöra inkludering. Aktiviteterna är gratis, de erbjuds på en plats där målgruppen finns, de är spontant organiserade på fasta tidpunkter. Ingen föranmälan behövs, det är bara att dyka upp. Aktiviteterna är dock organiserade med ledare på fasta tidpunkter. Möjligheten för deltagarna att själva vara med och påverka utformningen av träningarna är stor.
– Den här formen av organiserad spontanidrott, där deltagarna kan delta på egna villkor och där relationerna mellan ledare och deltagare samt deltagare sinsemellan är centrala, visar sig underlätta deltagande och inkludering i idrottsaktiviteterna, säger Ulrika Wernesjö.
- Vi ser de här organisationsformerna som en både uttalad och outtalad normkritik mot synen som idrottsrörelsen, kommuner och samhället i övrigt har av vad idrott är och hur idrott ska bedrivas. Därför ville vi undersöka vad som händer när aktiviteter organiseras i mer okonventionella former, säger Magnus Dahlstedt.
Ambitionen med boken har framför allt varit att undersöka hur samhället i bredare bemärkelse kan arbeta med inkludering, och hur idrotten är en viktig del i samhället. Författarna menar att den kan ses som en kritisk spegel mot den traditionella idrottsrörelsen genom att synliggöra olika mekanismer som exkluderar vissa barn och ungdomar, samtidigt som resultaten visar på alternativa vägar framåt. På det sättet handlar boken inte specifikt om just idrott, utan om villkor för barn och unga i samhället idag.
– Vi kan inte förstå idrott som någonting särskilt eller avskilt från samhället. Ojämlikhet, segregation, inkludering och exkludering är en del av både idrotten och samhället. Att delta i idrottsaktiviteter är också ett sätt att delta i samhället, säger David Ekholm.
I en ny bok, ”Bollen i rörelse: Tjejfotboll, fostran och normkritik i den urbana periferin”, har forskare från Linköpings universitet undersökt hur en verksamhet kan arrangeras för att skapa inkludering i samhället genom idrott. Bokens fokus ligger på aktiviteter för tjejer med utländsk bakgrund som bor i invandrartäta och segregerade områden.
Genomtänkta strategier för inkludering
Ulrika Wernesjö, universitetslektor i socialt arbete vid LiU, är en av bokens författare. Hon har under en tid följt aktiviteterna på nära håll genom observationer och intervjuer. Föreningen arrangerar fotboll och futsal för tjejer i områden där det bor många barn och ungdomar med utländsk bakgrund.Aktiviteterna skiljer sig på många sätt från traditionell föreningsdriven idrottsverksamhet. Det finns genomtänkta strategier för att möjliggöra inkludering. Aktiviteterna är gratis, de erbjuds på en plats där målgruppen finns, de är spontant organiserade på fasta tidpunkter. Ingen föranmälan behövs, det är bara att dyka upp. Aktiviteterna är dock organiserade med ledare på fasta tidpunkter. Möjligheten för deltagarna att själva vara med och påverka utformningen av träningarna är stor.
– Den här formen av organiserad spontanidrott, där deltagarna kan delta på egna villkor och där relationerna mellan ledare och deltagare samt deltagare sinsemellan är centrala, visar sig underlätta deltagande och inkludering i idrottsaktiviteterna, säger Ulrika Wernesjö.
Normkritik mot förståelsen för idrott och integration
David Ekholm, universitetslektor i socialt arbete vid Centrum för kommunstrategiska studier, CKS, och Magnus Dahlstedt, professor i socialt arbete, har också varit med och skrivit boken. Ekholm och Dahlstedt har i tidigare studier tittat på hur bland annat kommuner, idrottsförbund och idrottsföreningar organiserar aktiviteter för att möta de samhälleliga utmaningarna kring inkludering. De aktiviteterna riktas inte specifikt till killar eller tjejer, men studierna visade att majoriteten av deltagare och ledare är killar och de blir därför normen för den typen av aktiviteter.- Vi ser de här organisationsformerna som en både uttalad och outtalad normkritik mot synen som idrottsrörelsen, kommuner och samhället i övrigt har av vad idrott är och hur idrott ska bedrivas. Därför ville vi undersöka vad som händer när aktiviteter organiseras i mer okonventionella former, säger Magnus Dahlstedt.
Ambitionen med boken har framför allt varit att undersöka hur samhället i bredare bemärkelse kan arbeta med inkludering, och hur idrotten är en viktig del i samhället. Författarna menar att den kan ses som en kritisk spegel mot den traditionella idrottsrörelsen genom att synliggöra olika mekanismer som exkluderar vissa barn och ungdomar, samtidigt som resultaten visar på alternativa vägar framåt. På det sättet handlar boken inte specifikt om just idrott, utan om villkor för barn och unga i samhället idag.
– Vi kan inte förstå idrott som någonting särskilt eller avskilt från samhället. Ojämlikhet, segregation, inkludering och exkludering är en del av både idrotten och samhället. Att delta i idrottsaktiviteter är också ett sätt att delta i samhället, säger David Ekholm.
