Ett polariserat samhälle? Hur nationell och lokal urbanisering formar Sverige.
Internationell forskning uppmärksammar tilltagande polarisering i värderingar mellan invånare som bor i växande storstadsregioner och de som bor i krympande avfolkningsregioner. Även om exempel finns från andra länder har frågan om polarisering mellan stad och land främst fått uppmärksamhet i anslutning till Frankrikes presidentval 2012, USA:s presidentval 2016 och Brexit-omröstningen 2016. I alla dessa fall har en distinkt polarisering mellan storstadsregioner respektive glesbygd observerats i samband med att antietablissemangsrörelser frodats i dessa länders mer rurala områden.
I svensk samhällsdebatt antas ofta att en sådan stad-landpolarisering gäller också här. Det är dock inte alls givet. Å ena sidan talar vissa faktorer för att Sverige skulle kunna vara mindre benäget än andra länder att polariseras längs stad-landdimensionen, framför allt att vi har ett väsentligt annorlunda politiskt system än till exempel Frankrike, Storbritannien och USA, samt att Sverige historiskt sett haft en jämförelsevis hög ambition om att utjämna klyftor mellan individer, generationer och – inte minst – olika geografiska delar av landet. Å andra sidan har svensk urbanisering gjort att vi fått kraftigt växande storstadsregioner, en ökad inkomstspridning samt stigande problem med att upprätthålla kvaliteten på välfärden i vissa delar av landet. Dessa saker skulle kunna tala för att polariseringen är minst lika tydlig i Sverige som i andra länder. Sammantaget finns med andra ord faktorer som pekar i olika riktningar. Mot bakgrund av att det i dag saknas systematisk kunskap om stad-landpolarisering i Sverige är forskningsprojektets syfte att öka kunskapen om geografisk polarisering i Sverige?
Projektet pågår 2021–2024 och finansieras av Länsförsäkringars forskningsfond. Projektet leds av Gissur Ó Erlingsson. Övriga projektmedlemmar är Andreas Bergh, Maria Brandén, Emanuel Wittberg och Richard Öhrvall.
Effekten av segregation och sociala nätverk på vaccinskepsis
Pandemier utgör ett globalt hot, vilket bland annat manifesterades genom Covid-19-pandemin, vars sociala och ekonomiska konsekvenser varit enorma. Det överlägset mest effektiva sättet att förebygga och bekämpa pandemier är genom vaccinering. Det förutsätter emellertid att en tillräckligt stor andel av befolkningen vaccineras, varför en vaccinationsprocess som når ut till alla grupper i samhället är av avgörande betydelse. Det finns dock markanta skillnader i vaccinationsgrad mellan olika sociodemografiska grupper. Det är skillnader som är svåra förklara. Vi vet idag ytterst lite om hur kluster av vaccinskepsis uppkommer eller hur de kan motverkas. Projektet ämnar därför undersöka hur väl olika vaccinationsprogram når ut i områden med olika grad av utsatthet, samt hur vaccinmotstånd sprids mellan individer inom och mellan olika sociala sammanhang, såsom inom arbetsplatser eller familjer.
I projektet kombineras svenska befolkningsregister med data från det svenska vaccinationsregistret, som inkluderar barnvaccinationsprogrammet och vaccinering mot Covid-19. Detta gör att vi kan identifiera vilka grupper som tenderar att vara tveksamma till vaccin, och undersöka huruvida vaccinskeptiker påverkar sin omgivnings benägenhet att ta vaccin. Vi undersöker dels hur individers vaccinationsbeslut påverkas av andras vaccinationsbeteenden, dels hur dessa i sin tur påverkar vaccinationsgraden och andra individers vaccinationsbeslut. Genom avancerade statistiska modeller (dynamiska matchningsmodeller, nätverksanalys samt agentbaserade simuleringar) kan vi dels undersöka kausala effekter, dels predicera hur vaccinationsgraden för olika grupper förändras av olika politiska initiativ och samhällsförändringar.
Projektet pågår 2022–2024 och finansieras av Vetenskapsrådet. Projektet leds av Maria Brandén. Övriga projektmedlemmar är Martin Arvidsson, Peter Hedström, Emanuel Wittberg och Richard Öhrvall.
Mellankommunal samverkan – ett ändamålsenligt svar på kommunsektorns utmaningar?
Den svenska kommunsektorn står inför enorma utmaningar. Prognoser varnar för stora underskott samt djup rekryteringskris. Utmaningarna slår olika mot olika delar av landet. Småkommuner på landsbygden med stadigt minskande befolkningstal och ogynnsam demografi är mycket och får allt tuffare att klara av välfärdsuppdraget. Precis i andra länder finns en stark tilltro till att mellankommunal samverkan är ett ändamålsenligt verktyg för att möta kommunsektorns utmaningar. Från att knappt ha funnits under 1970- och 1980-talen, har antalet formaliserade samarbeten i form av kommunalförbund och gemensamma nämnder formligen exploderat i Sverige. Ytterligare lagändringar, som syftar till att underlätta och uppmuntra avtalssamverkan, gjordes 2018.
En nyckelfråga som sällan berörs är dock om mellankommunalt samarbete verkligen förlöser de effektivitetsvinster som anhängarna menar att de gör: stordriftsfördelar, kostnadsbesparingar, högre servicekvalitet och rekrytering av spetskompetens. Den svenska forskningen på området är lätträknad. Den som finns är deskriptiv, kvalitativ, och väsentligt i avsaknad av output-perspektiv. Med tanke på hur mycket mellankommunal samverkan uppmuntras, är detta beklagligt. Det är nämligen inte givet att samverkan är friktionsfri och oproblematisk.
Mot denna bakgrund är det övergripande syftet med forskningsprojektet att stärka kunskapsutvecklingen om mellankommunala samarbeten genom att pröva teorier om stordriftsfördelar och transaktionskostnader, hypoteser om demokratiskt underskott, och därmed bidra till starkare kunskapsunderlag för beslutsfattare som planerar att ge sig in samarbeten över kommungränserna.
Projektet pågår 2021–2023 och finansieras av Formas. Projektet leds av Gissur Ó Erlingsson. Övriga projektmedlemmar är Bo Persson och Katarina Sandberg.
Ledande företrädares upplevelser av arbetet i strategiska råd om regional utveckling
Under den senare halvan av 2010-talet ombildades svenska landsting till regioner, där regionerna bland annat fått uppgiften att samordna det regionala utvecklingsarbetet i länen. Regionerna förväntas samverka med kommunerna i det arbetet, vilket bland annat sker på möten där kommunstyrelseordföranden, regionstyrelseordföranden, kommundirektörer och regiondirektörer diskuterar regional utveckling. I denna studie går sådana arenor under beteckningen ”strategiska råd”.
Syftet med detta projekt är dels att beskriva hur ledande kommunala och regionala företrädare upplever arbetet på de strategiska råden, dels att analysera de upplevelserna i kontexten av den historiskt grundade praxis, de statliga regleringar samt de intressen och perspektiv som omgärdar kommunernas och regionernas samverkan i det regionala utvecklingsarbetet. Djupintervjuer genomförs med 25 ledande kommunala och regionala företrädare i tre län.
Projektet pågår 2020–2023. Projektet genomförs av Johan Wänström.
Korruption och maktmissbruk i mogna välfärdsstater
Under de senaste två decennierna har insikten ökat om att korruption även förekommer i lågkorrupta, mogna demokratier. Här handlar korruption sällan om mutor, utan snarare om att tillskansa sig orättfärdiga fördelar genom till exempel nepotism och vänskapskorruption. I internationell forskning har mer detaljerade mätningar på subnationell nivå visat att det finns betydande variation gällande korruption både på regional och lokal nivå. Även om korruptionen i mogna demokratier på många sätt skiljer sig från korruption som finns i utvecklingsländer, kan den också här ha negativ inverkan på tillväxt, företagande och människors välfärd. Det är därför högmotiverat att studera korruption även i länder som t.ex. Sverige.
I detta sammanhang tycks Sverige vara en paradox gällande korruption. Sverige rankas konsekvent som ett av världens minst korrupta länder. Detta till trots är det uppenbart att korruption förekommer även här. Det har under de senaste 20 åren varit flertalet korruptionsskandaler inom svensk offentlig sektor. Det är också anmärkningsvärt att svenska folket, i jämförelse med invånarna i våra nordiska grannländer, tror att korruption förekommer inom det egna landet i större utsträckning. Sverige är också spännande att studera ur perspektivet att kommunerna är särskilt riskutsatta för korruption i Sverige. Det övergripande syftet med projektet är, mot denna bakgrund, att nå ökad kunskap om eventuell förekomst och effekter av korruption i Sverige. Viktiga mål är också att förstå korruptionens utbredning samt att göra en detaljerad analys av korruptionsrisker inom specifika riskområden.
Projektet pågår under perioden 2018–20224. Projektledare är Gissur Ó Erlingsson. Övriga projektmedlemmar är Emanuel Wittberg och Susanne Wallman Lundåsen.
Lokal och regional mediebevakning
Goda förutsättningar för ansvarsutkrävande är en förutsättning för en väl fungerande representativ demokrati. Detta gäller förstås även för den lokala nivån. För att medborgarna ska kunna skaffa sig en bild av hur en kommun eller en region fungerar och de politiska beslut som fattas där, behöver de ha tillgång till information hur den lokala och regionala politiken fortgår under en given mandatperiod.
I föreliggande projekt intresserar vi oss för hur mycket information som invånarna i en kommun kan få tillgång till genom olika lokala informationskanaler. Vi studerar också vilken sorts information som tillgängliggörs av kommunerna själva. Frågan är viktig då medierna utgör en viktig del av demokratin, både som granskare och som informationskälla. Men ett förändrat medielandskap har medfört att utbudet av informationskällor har förändrats till att till stor del verka på digitala plattformar, särskilt för yngre generationer. Tidigare studier har till stor del granskat traditionella medier som dagspress, radio och tv för att studera lokala medielandskap och deras roll i den lokala mediala rapporteringen. Men i den här studien ingår således fler och andra typer av informationskällor för att inkludera den digitala sfären. På vilket sätt bidrar de här olika mediekällorna till att de lokala invånarna får tillgång till information om den verksamhet och de politiska beslut som fattas i kommunerna och regionerna? Det är den centrala frågan i det här forskningsprojektet.
Projektet pågår 2021–2024 och leds av Johan Wänström.
Tillitens betydelse
Människors förmåga att känna tillit till varandra pekas i forskningen ut som en viktig resurs för såväl individer som samhällen. Studier har visat på att samhällen där många uppger att man kan lita på andra ofta kännetecknas av att vara välfungerande: i genomsnitt har man lägre brottslighet, högre tillväxt, bättre folkhälsa och mindre korruption. I viss forskning har det förts fram att graden av tillit människor emellan kan ge förklaringen till många av samhällsvetenskapernas centrala frågor som varför vissa samhällen fungerar bra och andra dåligt. Ur ett internationellt perspektiv har Sverige en hög grad av generell tillit men det finns även vissa variationer mellan kommuner i Sverige och även mellan bostadsområden inom kommunerna i hur pass mycket människor litar varandra.
Projektet pågår under perioden 2019–2023. Projektet undersöker betydelsen av faktorer i grannskapet och kommunen för mellanmänsklig tillit. Medverkande är Susanne Wallman Lundåsen
