För två år sedan togs 12 studenter från olika delar av världen in på den helt nystartade masterutbildningen i design. Inriktningen på utbildningen är tvärvetenskaplig och studiobaserad. Uppgifterna ska inspirera till att med hjälp av design bidra till att lösa viktiga samhällsproblem.
– Kombinationen av kurser inom tjänstedesign, hållbarhet och visualisering har varit riktigt bra och givit många nya tankar. Jag är nog inte så akademisk egentligen, men det här har verkligen varit en utbildning som passat mig, säger Caspar Reuterswärd.
Caspar Reuterswärd Foto Magnus Johansson
Själv har han en bakgrund som möbeldesigner från Malmstens Linköpings universitet.
– Med en kandidatexamen från Malmstens var det naturligt att fylla på med en master här i Linköping, säger han.
Välutrustad träverkstad
Det tog inte heller lång tid för honom att hitta LiU:s välutrustade träverkstad i de bakre delarna av A-huset. Faciliteter han dragit nytta av i sitt masterarbete där han designat möbler tillverkade av spillvirke från husbyggnadsindustrin. Materialet hittade han i samband med ett sommarjobb för LiU Innovation där han skulle kartlägga träindustrins framtid.Inom byggindustrin har användningen av korslimmat trä, kallat KL-trä, exploderat de senaste åren, framför allt används det till prefabricerade hus. Materialet levereras i stora byggblock till byggarbetsplatsen där blocken snabbt sätts samman till hus i alla olika storlekar och former.
– Materialet är ljud- och värmeisolerande och består av korslimmade skivor av gran och furu. Det är betydligt lättare än betong och dessutom hållfast - eftersom det är korslimmat blir materialet formstabilt. Dörrar och fönster sågas ut ur byggblocken och det ger en hel del spill. Jag ringde till företaget som tillverkar KL-trä, Martinssons i Bygdsiljum, Västerbotten, och de skickade omedelbart ner en pall med åtta stora bitar, berättar han.
Material med enorm potential
Spillet bränns i dag och blir till fjärrvärme, men kanske kunde trät användas i en möbel innan det slutligen hamnar i värmeverkets panna. Caspar Reuterswärds masterarbete fick gå ut på att genom design utforska vilka egenskaper materialet har, och även vad det därmed kan användas till. Svårigheten var dimensionen på byggbitarna, det är knappt att en bandsåg tar sig igenom skivan på grund av tjockleken och att hyvla ändträ är inte helt enkelt.– Men det är ett fantastiskt material med en enorm potential. Jag har tillverkat fyra olika möbler, men det går ju att ta fram hur många som helst, säger Caspar Reuterswärd.
En skön pinnstol, en inbjudande parkbänk ett vackert matbord och en läcker drinkvagn är det han hunnit med hittills. Efter examen är det nu dags att söka jobb, men att fortsätta
– Vi får se vad det blir, säger han.
Svensk Tenn har visat intresse för drinkvagnen.
– Men de vill ha den i lite finare trä, inte i återbrukat material, skrattar han.
Hög klass
– Vi är imponerade av nivån på deras masterarbeten, säger Jonas Löwgren, professor i interaktionsdesign och som tillsammans med Stefan Holmlid, professor i tjänstedesign och Renee Wever, professor i industridesign, har drivit utbildningen och som också står för examinationen.
– Masterarbetet ska utföras på heltid under en termin, de väljer själva fördjupningen, men ska ha kontakt med sin handledare varje vecka. De ska planera och lägga fram en plan, ha definierat en forskningsfråga och ha bestämt både metod och inriktning som vi sedan godkänner. Är planen väl godkänd får de sedan arbeta fritt inom ramarna, berättar Jonas Löwgren.
Ett antal olika projekt presenterades under de två avslutande seminariedagarna:
Hanna Nordenö har designat en klimatkalkylator för mobilen där man gör upp en budget för sitt eget klimatavtryck och får belöningar om man lyckas. Ska man förändra världen måste man börja med sig själv, anser Hanna som också lagt in tips hur man kan hjälpa andra: laga ett par jeans åt kompisen eller tipsa om en bra grön site på webben.
– Humor och positivism behövs för att inte exkludera någon, säger hon.
Menno van Jarwaarde upptäckte en e-tjänst i form av en liten etikett för borttappade prylar. Han började undersöka hur det fungerar när man glömmer något på bussen, eller hittar en plånbok på gatan.
– När man lämnar in något vill man veta att ägaren återfår sin pryl och den som förlorat sin plånbok vill säkert säga tack till upphittaren. Vilken känsla den här typen av upplevelse lämnar efter sig är viktig, säger han.
Han utgick från en tjänst där etiketten med en kod fästs på föremålet, upphittaren rapporterar koden och den som förlorat sin pryl får reda på var den finns och kan hämtas upp. Menno van Jarwaarde la sedan till ett tydligt och positivt avslut: ett tack som kan skickas och betalas via mobilen, exempelvis ett glassogram eller en biobiljett.
– Avslutet kan vara det som skiljer din tjänst från någon annans, de digitala tjänsterna måste komma närmare människor och bli mer personliga, säger han.
Några ytterligare exempel är Gustav Thorslund som designade en barnvagn med miljövänlig trästomme som också är en tjänst, den leasas ut och återtas och fräschas upp innan nästa lilla barn ska transporteras i den. Yin He visade ett system för immersiv storytelling för miljökommunikation - ett program avsett att visas i en Domteater som ger kunskaper om hållbar mat.
– Vi är verkligen stolta över deras arbeten. De har tagit fram många innovativa designlösningar på samhällsproblem under de här två åren. De har även hjälpt oss att utforma och utveckla utbildningen, konstaterar en nöjd Stefan Holmlid, som önskade dem alla lycka till och välkomna åter till LiU, inte minst som alumner.
Caspar Reuterswärd, framför sin slipade bordsskiva, tillverkad av spill i KL-trä. Foto Magnus Johansson
