Från och med i år är Barnkonventionen lag i Sverige, samtidigt saknas det institutioner som ägnar sig åt barns kulturarv. Anna Sparrman ska i sitt kommande projekt undersöka det enda svenska arkiv som helt fokuserar på barns kulturarv i Sverige, Svenskt Barnbildarkiv. Projektet ska bland annat undersöka viken syn på barn som är rådande i arkivet när bilder kategoriseras, samt vilka bilder, och på vilka grunder, som digitaliseras. Foto Peter Modin
– Barn är på en och samma gång både den högst och lägst värderade grupp vi har i samhället. Barns egen kultur har ett egenvärde, de lämnar efter sig ett kulturarv som är värt att samla in, bevara och arkivera i sin egen rätt, säger Anna Sparrman, professor på Institutionen för Tema.
Utgångspunkten för projektet är FN:s Barnkonvention och det faktum att barn inte alltid själva kan driva sin rätt till yttrandefrihet och att få sin kultur tagen på allvar.
Teoretiskt bedrivs projektet i skärningspunkten mellan kritiska kulturarvstudier, kritiska barnstudier och kritisk visuell kultur.
– Det är en vetenskapligt ny och banbrytande kombination, menar Anna Sparrman.
Bidraget från Vetenskapsrådet till projektet, ”Barns kulturarv - arkivets visuella, röster” sträcker sig över 3,5 år och planeras vara klart 2024.
