Idag arbetar Erica Mattelin som doktorand i projektet ”den långa resan” som drivs av Barnafrid, ett nationellt kunskapscenter vid Linköpings universitet. Projektet tar avstamp i barns berättelser om hur de upplevt flykt och hur de har det i Sverige. Det är berättelser om människohandel, smällande bomber, fysisk misshandel, trakasserier på grund av homosexualitet och förlust av närstående. Väl på plats i Sverige kan det handla om berättelser om otrygghet kring tillfälliga uppehållstillstånd, väntan, minnen och saknad.
Foto Emma Busk Winquist
– Genom Rädda barnen såg jag att väldigt många barn inte får vård för våld och sexuella övergrepp. Där spelar forskningen en roll. Hur kan vi bedriva vård på ett kostnadseffektivt sätt så att så många barn som möjligt får tillgång till den?
Vad gör att vissa barn klarar sig bättre?
Det finns lite forskning om barn på flykt med erfarenhet av våld. Den internationella forskning som finns har visat att post–traumatiskt stressyndrom, PTSD, och depressioner är vanliga för barn med de här erfarenheterna.
– Men vi vill också vända på det och fråga oss vad det är som gör att vissa barn ändå mår ganska bra, trots flykt och erfarenheter av våld. Vilka faktorer är det som främjar hälsa? Är det tidig skolgång, syskon eller individfaktorer?
Samtidigt är det svårt att uttala sig om barn med erfarenhet av våld som grupp, menar hon.
– Om man ser på hur debatten i samhället förs så beskrivs barn på flykt som en enhetlig grupp. Men barns upplevelser är väldigt olika – och hur de hanterat det de varit med om.
Socialtjänst och skola ska få ta del av kunskapen
De intervjuer som hittills har gjorts inom projektet indikerar att många barn är polyviktimiserade, det vill säga har varit med om många olika svårigheter. De lider också av PTSD symptom. Men bara ett år in i projektet är det för tidigt att säga om utvecklandet av PTSD beror på skillnaden i upplevelse av våld eller på individuella faktorer.
