Anna, Karin och Isaac. Tre barn av en skolklass på trettio tvingas varje år bevittna hur den ena föräldern slår den andra.
– Misshandel inom hemmets fyra väggar sågs länge som en privat angelägenhet mellan de inblandade parterna. Men sedan 1980-talet faller misshandel av närstående under allmänt åtal, säger Ann-Charlotte Münger.
Ann-Charlotte Münger är barn- och ungdomsforskare vid Linköpings universitet. Hon forskar om hur samhället tillgodoser barns och ungas behov när de på olika sätt behöver skydd, hjälp och stöd.
När misshandel av närstående hamnade under allmänt åtal markerade det att misshandel inte är en privat angelägenhet och rättigheterna för den som blev utsatt stärktes. Nu blev det möjligt för andra än offret själv att anmäla händelsen. För barnen däremot, de som bevittnar våldet, har fortfarande inte mycket ändrats och lite hjälp finns att få.
– Barn sågs länge som ett bihang till mamman vid den här typen av brott. Låg det ett barn och grät i lägenheten när polisen kom efter att en granne klagat, så nämndes det inte i polisrapporten. De räknades liksom inte, säger Ann-Charlotte Münger.
Under slutet av 1990-talet kom dock ett visst fokus att riktas även mot barn. Inom forskningen kring våld i nära relationer etablerades ett nytt fält där barnet stod i fokus och kvinnofridsverksamheter påbörjade projekt för barn. En politisk markering var att barn som bevittnat våld sågs om brottsoffer och hade rätt till brottskadeersättning.
Svårt att ingripa
Ungefär tio procent av alla barn i Sverige har upplevt våld i hemmet någon gång och fem procent har gjort det ofta. När en vuxen blir utsatt för våld i en nära relation eller när barnet själv utsätts för våld har samhället ett antal verktyg för att hantera dessa brott. Men när det kommer till att uppleva våld mellan föräldrar finns inte samma uppbackning.
– Blir barnet självt slaget ingriper samhället, men inte när det bevittnar våld. Viss forskning visar att vistas i våldets närhet utan att själv bli utsatt är värre än att faktiskt bli det. Klart är i alla fall att dessa barn har både fysiskt och psykiskt sämre hälsa än andra barn, säger Ann-Charlotte Münger.
Forskning visar att skolan spelar en stor roll för barn som lever med våld. Men personal inom skolan och barnomsorgen rapporterar sällan sina misstankar om våld eller vanvård i hemmet, enligt en Rädda barnens rapport ”När man misstänker att barn far illa (2012). Detta trots att de har skyldighet att göra det.
Enligt Ann-Charlotte Münger har både socialtjänst och skola svårt att ingripa när man misstänker att barn far illa av våld i hemmet.
–Säger föräldrarna att det INTE förekommer våld hemma, kan socialtjänsten inte göra mycket. Skolan å sin sida har svårt att identifiera de här barnen, att ingripa när det är något som barnen upplever utanför skoltid och kontakten med föräldrarna kan vara känslig.
I ett forskningsprojekt har Ann-Charlotte Münger och kollegan Ann-Marie Markström arbetat med lärare i fokusgrupper, en metod som visade sig fruktbar för att få lärare att bearbeta, diskutera och reflektera över hur man i kan identifiera och stödja barn som bevittnar i våld i hemmet.
– Fokusgrupper skulle kunna fungera som ett pedagogiskt verktyg i förskola och skola. Exempelvis skulle specialpedagoger eller speciallärare kunna använda metoden när det handlar om att diskutera och ta ställning till etiskt svåra arbetsuppgifter.
Brottsligt att utsätta barn för våld?
I Sverige pågår just nu en debatt om ifall det ska bli straffbart att utsätta barn för våld och övergrepp i hemmet. Skulle detta bli verklighet innebär det att barnen själva blir målsägande i en rättsprocess, något som debattörer på olika sidor tycker olika om. De som är för att det blir straffbart menar att barnets rättigheter stärks och att barnet synliggörs i rättsprocessen, de får exempelvis rätt till ett eget juridiskt ombud och skadestånd.
De som är emot menar att det bland annat är oerhört svårt för barn att vittna mot en av sina föräldrar. Dessutom försätter det våldsoffret i en svår sits. Om en mamma blir slagen blir hon en del av brottet som begås mot barnet.
Ann-Charlotte Münger menar att det hela är så komplext att hon själv inte tagit ställning i frågan.
– Men tydligt är i alla fall att barn som utsätts för det här måste få ökat skydd och hjälp på något sätt.
Forskning om barn som bevittnar våld:
-
Recognition and identification of children in preschool and school who are exposed to domestic violence, Ann- Charlotte Münger, Ann-Marie Markström, Education Inquiry (2017)
- The decision whether to report on children exposed to domestic violence: perceptions and experiences of teachers and school health staff, Ann-Marie Markström, Ann-Charlotte Münger, Nordic Journal of Social Research (2017)
