Det är några av de frågeställningar som David Ekholm och Elin Svensson har undersökt i CKS-rapporten; ”En strategi för samverkan och rörelse: Om Region Östergötlands folkhälsopolitiska strategi Sätt Östergötland i rörelse”.
I rapporten presenteras en uppföljning av Region Östergötlands folkhälsostrategi ”Sätt Östergötland i rörelse”. Syftet med strategin är att bidra till förbättrad och jämlik hälsa genom att skapa förutsättningar för ökad fysisk aktivitet. Arbetet med strategin baseras på samverkan mellan Region Östergötland, Länsstyrelsen Östergötland, länets kommuner och aktörer i civilsamhället.
Strategin, som bygger på regionens politiska mål för folkhälsoarbetet, bygger bland annat på en slags styrning genom inspiration, med fokus på att olika aktörer ska inspireras
till att bidra till utveckling av det gemensamma folkhälsoarbetet. Det kan ses som både en möjlighet och en utmaning när samverkan sker mellan flera olika typer av aktörer. Foto Anna Valentinsson David Ekholm, universitetslektor i socialt arbete och forskare vid Centrum för kommunstrategiska studier, CKS, är en av författarna till rapporten:
– En av de stora utmaningarna med samverkan i den här formen är att aktörerna som deltar kommer från olika typer av organisationer som styrs på helt olika sätt. En statlig myndighet till exempel styrs av helt andra principer än en ideell organisation. Det ställer stora krav på en grundläggande förståelse för att alla har olika förutsättningar och villkor för att delta i den här typen av samverkan.
Goda exempel källa till inspiration
Basen i ”Sätt Östergötland i rörelse” utgörs av en webbplats och en Facebooksida. Här lyfts goda exempel på insatser för att inspirera till fysisk aktivitet. Samlingen av goda exempel är mycket central i aktörernas beskrivningar av strategin och ses som en stor och viktig inspirationskälla.
Rapporten visar exempel på att just styrning genom inspiration till rörelse kan vara framgångsrikt för att nå folkhälsopolitiska mål. Den metoden underlättar också samverkan mellan olika typer av aktörer där det inte finns någon given modell för att implementera bestämda aktiviteter. Undersökningen visar också att civilsamhället får en nyckelroll i relation till inspiration till rörelse. Man upplever att civilsamhället, med sitt föreningsliv och mer självständiga organisering, har lättare att nå och uppmuntra individer i särskilt viktiga grupper till fysisk aktivitet. Formen för folkhälsoarbete som strategi innebär också en slags styrning som inte är tvingande utan istället till stor del bygger på frivillighet hos aktörerna.
Styrkor och utmaningar
Strategins styrka som den lyfts i rapporten handlar delvis om att metoden inte kräver långa och byråkratiska beslutsprocesser. Men styrkan visar sig också kunna bli en utmaning när det kommer till samverkan. De politiskt styrda organisationerna har krav på sig att jobba på ett visst sätt och följa tagna beslut. Något som tydliggörs av en av de intervjuade aktörerna som jobbar med folkhälsofrågor i en kommun:
”För jag tänker att jag skulle jättegärna vilja att vi har ställt oss bakom, men det säger någonting om att det är inte helt enkelt att bara ställa sig bakom en strategi, för att ibland går den liksom inte in i våra styrmodeller och allt som finns i varje organisation.”
För att underlätta blir det viktigt att strategin har en genomtänkt plan och att alla involverade förstår vad planen innebär.
Foto ANNA VALENTINSSON– I det här fallet är det kanske extra viktigt att en plan förankras ordentligt hos alla man föreställer sig är med i samverkan på ett eller annat sätt. Annars finns det alltid en risk att planen tolkas på olika sätt av de olika aktörerna, något som kan försvåra samverkan avsevärt, säger Elin Svensson, forskningsassistent vid CKS och medförfattare till rapporten.
David Ekholm återkommer till vikten av att samverkan inom ramen för ”Sätt Östergötland i rörelse” bygger på olika sammanhang och villkor som måste förstås av alla. Ur ett folkhälsoperspektiv menar han att det sätt man arbetat med strategin på har ökat förståelsen för hur mycket alla samverkande aktörer bidrar till arbetet med folkhälsa, utifrån sina egna förutsättningar.
– I rapporten lyfts flera olika aspekter av samverkan och vår förhoppning är att den kan bidra till reflektion kring hur man kan se på och förstå olika samverkansprocesser på ett mer nyanserat sätt, vilket i sin tur kan bidra till bättre folkhälsa.
