På sätt och vis blev det en historisk konferens som hölls i slöjdlokalerna i Key-huset på Campus Valla de sista dagarna i januari. Då skapades ett nytt nätverk, SLÖJDforsk, och för första gången har slöjdforskningen fått en gemensam, nationell plattform.
Vad är anledningen till att SLÖJDforsk bildats – och just nu?
– Och trots att det kommer att bli en stor brist på ämneslärare har slöjdämnets plats i lärarutbildningarna diskuterats. SLÖJDforsk är tänkt att vara en samtalspart för myndigheter som har inflytande över slöjden i skolan och allmänt i samhället.
I konferensen den 30-31 januari deltog 18 slöjdforskare, varav tre LiU-forskare. Moderator var Marléne Johansson, professor i slöjd vid Göteborgs universitet, där det också finns en forskarskola för bild och slöjd, stödd av Vetenskapsrådet.
– Mötet kom delvis till för att stötta utbildningsmiljön för slöjdämnet här. Utöver LiU är det tre lärosäten som har slöjdlärarutbildning och som i olika utsträckning har slöjdforskning. Vi har redan ett nära samarbete sinsemellan, med SLÖJDforsk vill vi utveckla det ännu mer. Nu hoppas vi på att få medel från Riksbankens Jubileumsfond för att kunna etablera ett forskningsfält för slöjd inomvetenskapligt.
– Återväxten av nya forskare ser bättre ut än på länge, med ett tiotal yrkesverksamma slöjdforskare och för tillfället åtta doktorander. Nu behöver vi diskutera ihop oss om hur vi ska kunna etablera ett eget vetenskapsområde. Vad ska beforskas? Utifrån vilka perspektiv och i vilket syfte?
Slöjden är styvmoderligt behandlad på många fronter. Vilken relevans har den i samhället idag?
– Större än man kan tro. Slöjdområdet har en enorm potential för till exempel designutveckling, konstruktion och inte minst hållbarhet. Slöjden ger en viktig materialkunskap, man får erfarenhet av att bedöma kvalité och möjliga användningsområden. Man lär sig helt enkelt att tänka material, vet vad de går för och förstår hur trä, metall eller textil kommer att reagera i olika processer.
Idag finns en oro för att allt färre ungdomar – och vuxna – brukar sina händer praktiskt. Vad är det de går miste om?
– Sinnlighet, kreativitet, stolthet. Känslan av att kunna göra saker på egen hand och klara sig själv. Dessutom har slöjd och hantverk varit en av förutsättningarna för all samhällsutveckling.