Det var en riktig utmaning som Sandra Pantzare och Elin Wollert tog sig an med examensarbetet Wireless Piezoelectric Horse Sensor System, inom ramen för civilingenjörsutbildningen i elektronikdesign.
De kom en bra bit på väg.
- Men det är mycket utvecklingsarbete kvar innan tekniken fungerar, poängterar studenterna - med stark betoning på mycket.
Projektet, som nu tas vidare av RISE Acreo, har initialt fått 100 000 kronor av Norrköpings fond för forskning och utveckling. Om allt går som tänkt väntar ytterligare en halv miljon kronor.
Halta hästar kostar miljontals kronor
Hästhältor är ingen liten fråga för branschen.
Oräkneliga hästhållare berörs – antalet hästar i Sverige uppskattas till omkring 300 000. Det finns över en miljon registrerade ryttare och hästsporten ligger topp tre inom de gröna näringarna.
Det är hart när omöjligt att på ett tidigt stadium se de små förändringar i hästars rörelsemönster som kan tyda på att en hälta är på gång. Lika svårt kan det vara att hitta bakomliggande orsaker till en diffus eller redan uppenbar hälta.
- Statistiken hos det största försäkringsbolaget för hästar visar att mer än hälften av skadeärendena gäller hältor. Behandlingarna kostar miljoner. Både hästar och hästägarna lider och många hästar blir obrukbara eller får avlivas, säger Sandra Pantzare.
Utgått från tryckt elektronik
Deras exjobb kan förändra läget.
- Det finns objektiva mätmetoder för att diagnosticera hältor som används på större veterinärkliniker eller inom forskningen. Vi ville ta fram en teknik som till en rimlig kostnad kan användas av vem som helst, säger Sandra Pantzare.
I linje med deras utbildning i elektronikdesign har de utgått från tryckt elektronik och flexibla piezosensorer. De hann under våren till och med få fram en demoversion av en tunn sensorsula som sätts mellan hov och sko och sedan trådlöst ska kunna ge information om hästarnas rörelsemönster, både under träning och i frihet.
De demonstrerar sin sula på Kairo, en kolsvart jättehäst som tålmodigt lyfter sina hovar där han står i en stallgång på Smedstad Ridsportcenter utanför Linköping.
Lite otippat berättar ägaren Caroline Nilcén att LiU:s studentryttare fått rida Kairo på Student-SM.
- Guld i dressyr, två år i rad nu, säger hon medan studenternas visar hur sulan är tänkt att fungera.
- Den registrerar hur hästen belastar sina hovar under rörelse och informationen kan avläsas direkt på en dator. I framtiden hoppas vi på en variant där ryttaren kan följa resultatet från hästryggen, berättar Elin Wollert (tv i bild)
Det är inte särskilt vanligt att studenterna under sitt exjobb hinner med att utveckla både hård- och mjukvara till fungerande design för en prototyp. Men så har Elin Wollert och Sandra Pantzare satsat hur mycket tid som helst på projektet.
- Typ tre gånger mot det vi egentligen behövt. Elektronikdesign är så himla roligt. Vi har hela tiden velat flytta gränserna för vad vi kan åstadkomma, säger Elin Wollert som svarat för mjukvaran.
Dumma frågor gav nya infallsvinklar
Det var Sandra Pantzare som först kom upp med idén.
Uppvuxen på hästryggen funderade hon på hur kunskaperna från utbildningen skulle kunna kombineras med hästintresset.
Elin Wollert, den andra av de bägge tjejerna på programmet och utan någon som helst hästvana, nappade direkt.
- Elins dumma frågor gav nya, nödvändiga infallsvinklar, säger Sandra Pantzare och skrattar.
- Men hur lätt är det när du kommer med förslaget att fästa elektroder på hästens ballar. Ballar! Hur ska man veta att vad det är? kontrar Elin Wollert.
Hon hade inte trott att så många skulle veta det.
- Men det tycks finnas hästfolk överallt. Alla som hörde om vår idé att förebygga skador genom att använda tryckt elektronik blev lika entusiastiska.
Det behövdes en omfattande research innan de ens kunde komma i gång med den tekniska utvecklingen. De läste på om anatomi, rörelsescheman, kollade upp vad som tidigare gjorts, pratade med hovslagare, veterinärer och forskare.
- Efter ett besök på SLU förstod vi hur komplicerade problemen med hältor är och hur mycket som skulle krävas för att realisera vår idé. Liknande försök hade gjorts redan på 70-talet, säger Sandra Pantzare.
Elin Wollert tar vid:
- Vi insåg att det här blir jättesvårt. Vårt koncept kanske inte var det bästa ändå.
Oväntad kalldusch
Motstånd brukar tagga ingenjörer.
- Tekniken har gått framåt oerhört och vår trådlösa lösning är högaktuell nu, under ”internet of things”-eran, säger Sandra Pantzare.
Det som inte fungerade fick lösas på nya vägar.
Elin Wollert fortsatte som hon brukar, envist, dag och natt. Sandra Pantzare låg sömnlös och funderade över hårdvaran, vad som kunde göras annorlunda, lödas om, kanske behövdes ännu en processor …
- Vi fick god hjälp av RISE Acreo och Texas Instruments, vi kunde fråga om allt möjligt när det körde ihop sig.
Så en dag kunde Elin Wollert berätta att hårdvaran svarade mot mjukvaran. De hade lyckats!
Halvvägs i examensarbetet kom en oväntad kalldusch.
- En hästtidning på nätet skrev att nu hade det utvecklats en hästsko som kan detektera hältor. Just det som vi höll på med. Jag blev alldeles kallsvettig, säger Sandra Pantzare innan hon såg när artikeln var utlagd. Första april!
Två månader senare var det dags för en ny artikel. Och då var det på riktigt.
Vad händer nu?
- Vi har inte behövt söka ett enda jobb. Det märks att vi har en attraktiv utbildning, säger Elin Wollert som nu flyttat till Oslo efter erbjudandet från Texas Instrument.
Sandra Pantzare fortsätter på RISE Acreo, bland annat med att utveckla deras prototyp till färdig produkt.
Båda vill slå ett slag för sin utbildning.
- Det är synd att inte fler tjejer inser att elektronikdesign är något att satsa på, man behöver inte kunna massor om teknik från början. Det finns ju inget slut på allt man kan göra.
Fotnot för nyfikna: Ballarna sitter på baksidan ovanför en hästhov.
