Foto Anna Nilsen
– Jag undrar om det luktar i kulverten som förr. Det var där vi hade sparkcykelrally, säger Cecilia Björkelund som tillsammans med Ylva Ståhl lagt ett idogt arbete på att få kontakt med alla som då var de första läkarstudenterna på universitetet.
Det var inte precis någon tystlåten församling om 15 läkaralumner som samlades i studenternas Växthus. De flesta av dem hade inte varit tillbaka sedan de tog examen 1973.
Men hur känner man igen gamla kursare efter femtio år?
– På rösten och kroppsgången, säger Urban Eriksson, barnläkare i Östersund.
Fast en del var sig lika. I karuselldörren ut kunde följande läkarkommentar höras – av vem kan låtas vara osagt: Har du legat i formalin, eller?
Det blev skratt, kramar och nyfikna frågor om allt som hänt dem efter studierna.
Regionsjukhuset 1969-1970.
Foto: Leif Arne RosengrenÅterträffen började med applåder och jubel när ”gamlingarna” fick göra en hastig titt in i en föreläsningssal full av uppskattande läkarstudenter på termin 2.
Sedan tog rundvandringen vid.
Lab 1, nybyggt 1969, är ett av de intakta husen på Campus och det var just där som den första kullen läkarstudenter huserade den mesta tiden.
– Utbildningen i Linköping startade som en filial till Uppsala universitet, och efter de första två teoretiska åren på läkarlinjen i delades vi studenter upp. Ett 40-tal av oss fick flytta till Linköping för att fortsätta våra kliniska där, berättar Cecilia Björkelund, som idag är senior professor i allmänmedicin i Göteborg.
Det var förstås inte alla som var så nöjda med det och det fanns misstankar, om än obekräftade, att det var de studenter som hade låga betyg som fick flytta.
Å andra sidan de kanske bättre rustade för sitt yrkesliv.
Ylva Ståhl och Cecilia Björkelund Foto Anna Nilsen– Vi blev så väl mottagna. Till och med lokalpressen uppmärksammade oss. Alla var entusiastiska över den nya läkarutbildningen och ambitionerna var höga, säger Ylva Ståhl.
– Och ute på kliniker och i lab hade ingen hunnit tröttna på att ha läkarkandidater omkring sig. Vi fick en väldigt bra klinisk undervisning. Allt var nytt, oprövat och studenttillvänt, det var också lätt för oss att få sommarjobb.
– Vi fick ibland till och med bidra till kaffekassan på kliniker och vårdavdelningar, säger Cecilia Björkelund och skrattar.
– Det måste man ta som ett tecken på att vi var accepterade av vårdpersonalen!
1973 tog tjugosju studenter sin läkarexamen.
Nu fick de som kunnat komma till återträffen möta dekanus för medicinska fakulteten, Johan Dabrosin, och de fick också en inblick i dagens läkarutbildning.
Det har hänt en del på den punkten sedan dess. Liksom med sjukhuset i sig.
– Då var det ett lasarett. Idag har det vuxit till ett universitetssjukhus, säger Urban Eriksson.