Det som då var Linköpings tekniska högskola är idag tekniska fakulteten och en del av Linköpings universitet. Men det som nu är historia lever än, förkortningen LiTH kunde man göra mycket roligt med. Inget kunde därmed passa bättre på ett 50-årsjubileum än en käftsmäll av LiTHe Blås (smällen är deras egen beskrivning) som visserligen inte fanns 1969 men väl redan fyra år senare.
Och det blev, förstås, ett vimmel av studenter kring kaffe och tårtkalas då jubiléet inleddes tisdagen den 10 september.
Under hösten kommer femtioåringen att uppmärksammas av institutioner och fakultet, med diverse föredrag, presentationer och andra sociala aktiviteter.
Under jubileumsveckan, som avslutades med LiTH alumnigolf på lördagen den 14 september, stod en rad föreläsningar i C-huset på programmet.
En tur till mars hann deltagarna också med, närmare bestämt via Norrköpings Visualiseringscenter.
Fredagen den 13:e gav Per-Olof Bremer, professor i Industriell ekonomi på Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling (IEI) och vicerektor för forskning på LiU, en återblick på LiTH som magnet och motor i 50 år men också blicka in i framtidens tekniska utbildningar och forskning.
– När tekniska högskolan startade 1969 fanns förväntningarna på att våra utbildningar skulle ge den nya kompetens som 60-talets snabba teknikutveckling krävde. Två av de tre civilingenjörsutbildningar som gavs, industriell ekonomi samt teknisk fysik och elektronik, var helt nya för Sverige och tillkom med utgångspunkt från näringslivets behov. En traditionell utbildningen till civilingenjör i maskinteknik fanns redan på andra lärosäten, men den som startades i Linköping var även den anpassad för att möta de nya kompetensbehoven, säger han.
– De första studentkullarna fick anställningar direkt efter examen, och på den vägen är det. Studenter med en civilingenjörsexamen från LiU är eftertraktade på arbetsmarknaden.
En ny högskola med en ny syn på utbildningar och med nya tekniska program väckte intresse.
Hösten 1969 anlände cirka 250 blivande teknologer till Linköping och de provisoriska lokalerna i centrum. Året därpå stod A-huset klart och där inrymdes hela tekniska högskolan. Inklusive restaurangen på bottenvåningen.
En åker på Valla var kanske inte drömläget, men har sin förklaring.
Det skulle finnas plats för högskolan att växa och det fanns strikta restriktioner kring militärflyget, de tre regementena och Saab. De platta, röda husen stod Statliga Byggnadsstyrelsen för.
– Den arkitekturen hade nog sina skalfördelar. Det byggdes likadana i Örebro och Luleå, säger Per-Olof Brehmer.
Nybyggaranda och möjligheter att förverkliga idéer och göra saker på annorlunda sätt kännetecknade den nya högskolan.
– Forskarna fick utrymme för sina egna drivkrafter och sin nyfikenhet. De fick helt enkelt trampa ny mark. Utbildningen hade – och har – sin grund i den pågående forskningen. Det är några av framgångsfaktorerna.
Men det fanns de första åren det som inte visade sig så lyckat – tv-undervisningen. Teknikoptimistiskt fick studenterna fick följa förinspelade föreläsningar i ett fast format och utan möjligheter att komma med frågor eller göra några reflektioner.
– Å andra sidan blev det något vi kunde dra lärdom av. Vi insåg vilken betydelse ett Campus har, med fysiska möten mellan forskare, lärare och studenter. Vi förstod hur viktigt det är med ett studentinflytande och att de blir en integrerad del i utvecklingen av programmen, säger Per-Olof Brehmer.
Under alla år har tekniska högskolan fungerat som motor och magnet, menar han.
Det fanns redan 1969 en högt utvecklad samverkan med företag, näringsliv och det omgivande samhället.
– Forskningsframgångarna kan mätas i anslagen till en rad strategiska forskningsområden. LiU har en särskild styrka inom områden som till exempel IT och mobil kommunikation, materialvetenskap, energisystem, säkerhet och krisberedskap, autonoma system och vetenskaplig visualisering, säger Per-Olof Brehmer.
– På den internationella rankingen av världens universitet, ARWU, ligger LiU bland topp 100 på flera vetenskapliga områden.
Annat en 50-åring med stolthet kan visa upp är att så många forskare på teknisk fakultet tar sina projekt och innovationer vidare till kommersialisering.
– Varje år står en tre-fyra företag som har sitt ursprung i LiU på 33-listan över landets mest framgångsrika.
Framtiden då?
– Den är mer närvarande i forskning och utbildning än den någonsin varit. Vår verksamhet kommer att präglas av regeringsmålen i Agenda 2030 och FNs 17 mål för hållbarhet och det måste avspeglas i utbildningen. Men jag tror också på kontinuitet och långsiktighet. Ledningen för LiTH och senare teknisk fakultet har stått upp för det vi har och byggt vidare på det, utan att göra ryckiga förändringar för att anpassa sig till tidstrender. Det tror jag har varit ett riktigt lyckokast, säger Per-Olof Brehmer.
