Varför har svensk energi- och miljöpolitik inte tagit oss längre?

Redan 1980 röstade svenska folket om kärnkraftens framtid och 1988 beslutade riksdagen om en koldioxidskatt. Så, varför har inte den svenska omställningen kommit längre och varför har inte klimatkrisen tagits på större allvar? Detta är frågor som behandlas i en ny bok av forskare från bland annat Linköpings universitet.

sturti

I bokens centrum står två tidigare riksdagsledamöter och deras arbete med att skapa en hållbar energi-, miljö- och klimatpolitik – centerpartisten Birgitta Hambraeus och socialdemokraten Birgitta Dahl. Genom dessa personer återskapas bilden av svensk energi- och miljöpolitik under åren 1971–1991. Analysen visar på de många hinder som stått i vägen för samhällsförändringar i en mer miljövänlig riktning – men ger också kunskap om framgångsrika strategier.

Även klimatkrisens historik analyseras i boken. De tre författarna menar att kunskap om 1980-talet är central för att förstå dagens misslyckande i klimatfrågan.

– Vi analyserar hur klimatvetenskaplig kunskap hamnade i det svenska politiska och industriella toppskiktet samt varför det svenska koldioxidtaket revs upp. Ett beslut som sammanföll med att Birgitta Dahl tvingades bort från politikens centrum, säger Jonas Anshelm, professor vid Linköpings universitet, som skrivit boken tillsammans med docent Martin Hultman, Chalmers tekniska högskola samt Ann-Sofie Kall, lektor vid Högskolan för lärande och kommunikation, Jönköping University.

Utifrån ett rikt arkivmaterial - brev, rapporter, marginalanteckningar och mötesprotokoll som Birgitta Hambraeus och Birgitta Dahl deltog i - ger boken en inblick i dåtidens miljödebatt och politiska intriger. 

Boken:

Att ställa frågan – att våga omställning.  Birgitta Hambraeus och Birgitta Dahl i den svenska energi- och miljöpolitiken 1971–1991.  Martin Hultman, Ann-Sofie Kall, Jonas Anshelm.

 

 

Kontakt och forskningsprojektVisa/dölj innehåll

Relaterat innehållVisa/dölj innehåll

Senaste nytt från LiUVisa/dölj innehåll