–Den största frågan här i Madrid är den om internationellt marknadsbaserat samarbete. Frågan var uppe på bordet även under förra årets klimatmöte i Katowice i Polen, utan att någon lösning kom till stånd. Så under årets möte är frågan en av stötestenarna, säger Mathias Fridahl, miljöforskare vid Linköpings universitet.
Frågan om internationellt marknadsbaserat samarbete handlar om regler för hur länder ska få göra projektbaserade klimatåtgärder i andra länder och hur utsläppshandel ska bedrivas. Eller enklare uttryckt: om hur länder ska kunna samarbeta för att minska utsläpp – utan att det samtidigt skapar kryphål i regelverket. Ett exempel är det om dubbelräkning. Om Sverige exempelvis bidrar till ett klimatprojekt i Brasilien så kan Sverige räkna in även dessa utsläppsminskningar i sina egna klimatmål. Det förutsätter då att Brasilien inte samtidigt också tillgodoräknar sig utsläppsminskningen.
– I frågan om hur dubbelräkning ska undvikas, liksom många andra liknande frågor, råder fortfarande stor oenighet. Rika länder kritiseras också för att försöka köpa sig fria från ansvar och att inte agera på hemmaplan, säger Mathias Fridahl.
En annan stor fråga är den om tidsramarna för de klimatplaner som beskriver hur länderna arbetar för att följa Parisavtalet. Redan i Paris 2015 bestämdes att gemensamma tidsramar för ländernas klimatplaner behövs. I dag sträcker sig vissa klimatplaner över fem år, andra över tio. Nu diskuteras om det ska vara tillåtet eller inte.
Klimatmöten – viktiga för att höja ambitionsnivån
Mathias Fridahls uppgift som forskare under mötet är att under en vecka bevaka vissa av förhandlingarna.
–Jag håller öronen öppna extra mycket för diskussionerna kring det som kallas för minusutsläpp, det vill säga hur man tänker sig att i efterhand ska ta bort växthusgaser ur atmosfären."Det är svårt att säga hur det påverkar mötet att det flyttades till Spanien. En möjlig följd kan vara att ursprungsbefolkningars närvaro säkert skulle vara större om mötet hölls i Chile", säger Mathias Fridahl.. På bilden: öppningen av LCIPP (Local Communities and Indigenous Peoples Platform). Foto: UNClimatechange
Frågan om minusutsläpp har Mathias Fridahl ägnat sig åt länge. I tidigare klimatförhandlingar har metoden betraktats som en lösning på utsläppsproblemen, men ännu har man inte kommit fram till hur detta skulle gå till. Mathias Fridahl undersöker hur olika grupper ställer sig till dessa tekniker.
Parallellt med detta försöker Mathias Fridahl hinna med att hjälpa den student och den forskningsassistent från Linköpings universitet som arbetar med att dela ut enkäter till olika typer av delegater. Enkäterna ska ge svar på hur olika gruppers attityder till det internationella klimatarbetet ser ut.
Trots att klimatarbetet i världen inte på långt när är tillräckligt ambitiöst och att länderna kanske inte alltid följer sina löften, tycker Mathias Fridahl att klimatmötena fyller en viktig funktion. Inte minst är det positivt att man genom åren ändå kommit långt med Parisavtalets regler.
– Man ska nog inte se på mötet som att det löser klimatfrågor, men det skapar förutsättningar för att lösa klimatfrågor. Sedan är det en otrolig mötesplats! Ett riktigt klimatmecka där aktörer kan träffas informellt och utbyta erfarenheter och knyta kontakter.
Mathias Fridahl är i Madrid 1–7 december. Han ersätts sedan av professor Björn-Ola Linnér som är där 7–13 december. Masterstudenten Mathilde Lemaire och forskarassistenten Marie Francisco är på plats under hela mötesperioden.
