Henrik Kylin disputerade i miljökemi vid Stockholms universitet 1994, har sedan arbetat på SLU i Uppsala och polarmiljöcentret i Tromsö, och är sedan 2011 professor på den tvärvetenskapliga institutionen TEMA på Linköpings universitet.
Som tredje generationens professor har han akademin i blodet. Både hans pappa och farfar var professorer. Utmärkande för Henrik är hans intresse för fältstudier – han har rest världen över för att bedriva sin forskning.
Han sitter barfota på sitt kontor när han berättar om sina resor. Vid flera tillfällen tar han upp en stor uppblåsbar jordglob för att visa platserna som han har besökt. Han berättar om jordens mest isbjörnstäta ö, Wrangels ö, och varför inutiter har så höga halter miljögifter i blodet, högre än vi som bor i de områden där miljögifterna släpps ut.
Henrik Kylin och en kollega samlar in prover under en polarexpedition. Foto Malin Avenius
Tre år ombord på isbrytare
Mellan 1996 och 2010 tillbringade Henrik totalt tre år ombord på olika isbrytare.
– Antingen så hatar man det eller så älskar man det, konstaterar han.
Hur är din inställning?
– Jag tycker att det är otroligt. Det innebär isolering, och man behöver knappast titta på Expedition Robinson eller liknande för att få en dos dramatik.
Han berättar att isoleringen under expeditionerna påverkar de resande olika. Täta vänskapsband kan knytas, men det kan också hända att folk blir deprimerade av att livsrummet är så begränsat ombord. Men inte Henrik.
– Det är så många fantastiska bitar, och jag har fokuserat på dem.
Under uppväxten arbetade hans pappa i Nederländerna och USA. Henrik, hans två systrar och mamma reste med.
– Jag bodde mer utomlands än i Sverige. Mina systrar klagade på att de förlorade de sociala banden. Men jag tänkte aldrig på det.
Humorn viktig
Han har med andra ord rest hela livet, och trivts med det. Han har, förutom polarexpeditionerna, ägnat en stor del av sin forskning till att resa till fattiga länder där de flesta människorna arbetar med jordbruk och fiske för att forska om hur miljögifter påverkar omgivningen. Han har till exempel, tillsammans med ett internationellt forskarlag, på en atoll i Indiska oceanen hittat cirka 11 000 flip flops som bär på miljögifter.
Han berättar med en stor portion humor om möten med lantbrukare och fiskare i Bangladesh, Mocambique och Zanzibar. Hans skägg till exempel, har en egen historia:
– Jag skaffade det i Arktis eftersom jag var för slö för att raka mig. Sedan visade det sig att skägg är ett bra verktyg för att kommunicera i traditionella samhällen i många u-länder.
Han lade märke till att skägget förknippades med pondus och möjliggjorde kommunikationen med åldermän med stort inflytande. Men ibland kan det bli fel, som en gång då han och en annan skäggig kollega gav en doktorandkurs på Zanzibar.
– Vi talade med åldermännen i byn via tolk. De ställde frågor och min kollega svarade på akademiskt vis. Han insåg att han svarade obegripligt och sa: ”I mean …”, och hann inte längre innan alla bugade vördigt. Han kom av sig och upprepade ”I mean …” och de bugade igen. Det visade dig att de, på grund av skäggen, trodde att vi var imamer och att ”I mean…” i åldermännen öron lät som ”amen” på arabiska. Men alla förenades så småningom i ett gemensamt skratt när kommunikationsmissen stod klar för oss, skrattar Henrik.
Och skrattet har varit viktigt för Henrik. Under hans resor har han sett orättvisor, hur vuxna och barn som lever utan utbildning och ekonomiska medel, skadas av miljögifter som finns i livsmedel, jorden och vattnet.
– Det är svårt, konstaterar han.
Västvärldens forskare har inte facit
Henrik ser det som en plikt att bidra till lösningen på de miljöproblem som människor lever med, lokalt. Han arbetar bland annat aktivt för att minska så kallad braindrain, att akademiker reser till gamla kolonialmakter, när de får chansen. Han menar att vetenskapen måste ifrågasätta normen att västerländsk forskning kan ge facit på lokala miljöproblem i hela världen.
– Det är viktigt att akademiker, som förstår den lokala kontexten, med sociala strukturer och kännedom om hur miljön fungerar, stannar.
Han berättar till exempel om den femfaldiga förekomsten av hormonella rubbningar som orsakar multipla bröstvårtor och underutvecklade könsorgan hos pojkar, i ett område som besprutas mot malariamyggor.
– För att kunna kommunicera sådan kunskap behövs förståelse för den djupa religiositeten och andra djupa sociala strukturer som står i vägen.
Namn: Johan Henrik Kylin
Ålder: 60
Bor: Rosersberg
Familj: Hustru och två vuxna barn
Gör helst: Ute i naturen
Säger så här om klimatångest: Det är märkligt är att det tagit så lång tid för världen att vakna, och synd att man bara kan fokusera på ett miljöproblem åt gången.
Inspireras av: Goda forskare som kan berätta så att alla förstår. Det är viktigt att våga vara ”ovetenskaplig”!
