24 januari 2020

COP25, FN:s stora klimatkonferens 2019, hölls i december i Madrid. Varje år sedan 2007 genomför Tema Miljöförändring vid Linköpings universitet en enkätundersökning på konferensen.

Marie Francisco ler mot kameran. Fotograf: Thor Balkhed
I år var det forskningsassistenten Marie Francisco som tillsammans med kollegorna Mathias Fridahl, Björn-Ola Linnér och Mathilde Lemaire var på plats för att samla in data.

Vad är syftet med er undersökning?

– Vi vill veta vad deltagarna anser viktigt när det gäller frågor som klimatpolitik och ledarskap. Bland annat kartlägger vi hur åsikterna ser ut i olika grupper, politiker representanter för näringsliv, ursprungsbefolkning och så vidare. Vi tittar på hur åsikterna förändras över tid och hur olika regioner skiljer sig åt.

Var det ditt första besök på FN:s klimatkonferens?

– Ja. Det var två veckor med lite sömn och mycket arbete, men det var också spännande och lärorikt.

Kan du säga något om atmosfären på konferensen?

– Det beror på vem du pratar med. De representanter för ursprungsbefolkningar som jag talade med upplevde att det är bråttom. Andra var uppgivna och såg konferensen mest som en tom uppvisning. De menade att det som hände runt konferensen var det viktigaste, till exempel Fridays for future eller förslag från enskilda länder

För oss som aldrig varit på FN:s klimatkonferens, hur ser det ut? När du går runt, kan du se vilka grupper de olika deltagarna tillhör?

– (skratt) Delegationer från öarna i Still havet, Afrika och Sydamerika har ofta traditionella kläder. Detsamma gäller ursprungsbefolkningar. Politiker har ofta kostym och de som tillhör frivilligorganisationer är mer ledig klädda. En intressant sak med konferensen är att där träffas grupper som annars inte har mycket kontakt.

Var det något särskilt du lade märke till när du var där?

– Jag slogs av det stora antalet unga, många av dem tonåringar från Fridays for future.

Berätta om en händelse som gjorde intryck på dig.

– Jag var på en presskonferens med ursprungsbefolkning från Colombia. En kvinna pratade om sitt folks situation. Det var rörande. Hennes djupa övertygelse och ilska gjorde hennes frustration tydlig. Jag kände mig väldigt splittrad och hjälplös inför det. Jag ville göra mer, men samtidigt, jag bor i Sverige. Hur kan jag hjälpa henne på något konkret sätt?

COP25 gav inget konkret resultat och det talas ibland om konferensen som ett misslyckande. Hur kändes det för dem som var där?

– Bland frivilligorganisationer fanns känslan att inte tillräckligt hade uppnåtts. Samtidigt var det tydligt att det är mycket svårt att nå en överenskommelse. Utvecklingsländer och utvecklade länder har olika mål, resurser och möjligheter. Det är svårt att nå konsensus.

Kontakt

Senaste nytt från LiU

En grupp människor som står bredvid varandra på omslaget till HU-extra 1986.

Medicinska fakulteten firar 40 år

Från ifrågasatt till förebild. 1986 ombildades Medicinska fakulteten till Hälsouniversitetet, med ambitionen att förena utbildning, forskning och samhällsnytta i en sammanhållen helhet.

En man med gröna handskar som håller upp ett litet plaströr.

Organ-på-chip visar hur cancer samspelar med sin omgivning

På ett organ-på-chip kan forskare nu utforska hur tumörer växer och påverkas av sin omgivning. Chippet, en liten platta med cancerceller, nerver och blodkärl, har utvecklats av forskare vid Linköpings universitet i samarbete med italienska kollegor.

En man som står bredvid en maskin i en fabrik.

Samma matematik kan styra robotar och skapa köttbullar

Vad har robotar som staplar lådor och framtidens köttbullar gemensamt? Mer än man kan tro. I sin doktorsavhandling visar Anan Ashrabi Ananno hur matematiska modeller kan användas för att lösa komplexa problem inom helt olika områden.