Anna Storm disputerade i teknikhistoria 2008 på KTH och hennes avhandling handlade om återanvändning av industriområden. Hur industribebyggelse som inte används längre görs om och används i nya syften.
- Jag skrev i första hand om det gamla järnverksområdet i Avesta som i dag kallas för Koppardalen och rymmer företag, museum och restaurang samt en återkommande utställning ”Avesta Art” med modern konst som fått stort genomslag. Min avhandling behandlade hur processen gick till och vad den fått för konsekvenser. Jag gjorde även jämförelser med Tyskland och Storbritannien där man haft andra sätt att förhålla sig till den här typen av miljöer.
Intresset för industrilandskap väcktes när Anna, som studerat bland annat historia och museologi, gjorde sitt examensarbete på Ekomuseum Bergslagen. Ett museum i landskapet där man får besöka olika platser i området. Det var där Anna upptäckte industrilandskapet i sina egna hemtrakter; hon växte upp i Skinnskatteberg som präglas av skogsbruk, gruvor och järn- och stålindustri.
Doktorand på KTH
Men det dröjde några år innan hon började forska. Efter studierna jobbade Anna på olika museer och drev eget företag. Men efter några år fick hon chansen att doktorera vid KTH.
- Det var enormt roligt att börja forska, få fördjupa sig i ett ämne och komma in i ett sammanhang. Efter att jag doktorerat började sedan det ”akademiska nomadlivet”; det vill säga man lägger ner mycket tid på att söka pengar, förhoppningsvis får man något och så måste man hitta någonstans där man kan forska för de medel som man har fått.
Ett viktigt steg var en postdoktortjänst vid Centrum för Östersjö- och Östereuropaforskning vid Södertörns högskola.
- Där fick jag möjligheten att följa upp en idé som jag fått under forskarutbildningen där jag deltog i en forskarskola mellan Sverige och Lettland. Vi åkte till Lettland nästan varje år och studerade deras industriella och militära miljöer, både aktiva och övergivna. Det var väldigt fascinerade och områdena var av en helt annan karaktär än i Sverige. Den ekonomiska situationen var också helt annorlunda där. Allt hände väldigt snabbt och jag kände att någon behöver berätta om det här.
Forskningsprojekt om Barsebäck och Ignalina
Det var då intresset för kärnkraft startade; det blev ett forskningsprojekt om kärnkraftverken Barsebäck i Sverige och Ignalina i Litauen. Med det projektet öppnades hela kärnkraftsvärlden som var mycket större än vad Anna hade haft klart för sig. Sedan dess har hon nästa bara jobbat med kärnkraft i olika projekt; både som ett kulturarv och utifrån ett historiskt perspektiv. Frågor som hon studerar är bland annat: Vad betyder det gamla i dag, hur förhåller vi oss till det rent fysiskt, hur gör vi med förorenande områden och vad vi tycker är vackert och fult? Hon studerar också människors minnen och erfarenheter från de här miljöerna.
Tvärvetenskaplig miljö lockade
Nomadlivet som forskare fortsatte ännu ett tag; Anna har arbetat vid Stockholms universitet och KTH och ytterligare en period vid Södertörns högskola. När hon sökte tjänsten som professor vidLiU tyckte hon att det var precis rätt profil för henne.
- Jag uppskattar den tvärvetenskapliga miljön på Tema. Den passar mig som arbetar med både historia och samtid, och jag använder mig av olika forskningsmetoder som intervjuer, fältarbeten, samtida dokument och bilder, arkiv med mera. För mig är det viktigt att se de platser och miljöer som jag skriver om.
Förväntningarna är många. Hon upplever det som väldigt befriande att det finns en tvärvetenskaplig öppenhet. Anna ser också fram emot att finnas och verka på en plats på längre sikt och att det finns en förväntan att hon ska bygga upp något som är mer än hennes eget.
- Det känns roligt att kunna bidra men vad det blir exakt får vi se längre fram. Men jag tror att jag kan bidra med de längre historiska perspektiven på teknik och social förändring.
Till LiU tar Anna med sig tre projekt. Det treåriga projektet ”Atomic Heritage goes Critical" med fem forskare, som leds av Anna, går nu in på sitt sista år. Forskargruppen samskriver just nu på en monografi och planerar för en slutkonferens i Litauen. Här kan du läsa mer om Atomic Heritage goes Critical.
Kärnkraft och fisk
I ett annat projekt ”Nuclearwaters” med sex forskare som ska pågå i fem år och fokuserar på vattenperspektivet på kärnkraftshistorien internationellt får Anna fortsätta med sitt nyväckta specialintresse för kärnkraft och fisk. Kärnkraftverken släpper ut uppvärmt kylvatten vilket förändrar det lokala ekosystemets förutsättningar. Det uppstår många problem, som till exempel att fisk dras in i kylvattensystemet och dör där, till exempel ål, men även att den centrala kylfunktionen hotas av till exempel maneter som fastnar och täpper till inflödet. Problem som måste hanteras. Samtidigt frodas fisken i de uppvärmda vattnen där det finns mycket mat och det blir så kallade hot spots för sportfiskare. Man pratar skämtsamt om ”kärntorsk” som är ovanligt stor och därför särskilt eftertraktad.
- Det är spännande hur man kan tänka kring tillit, risk och rädsla i förhållande till den här industrin och hur det tar i sig uttryck i hur man förhåller sig till fisken. Vad känns normalt och riskfritt? Till exempel släpper man ut väldigt mycket av den energi som kärnkraften producerar och för att tillvarata den energin har man vid flera kärnkraftverk anlagt fiskodlingar. Min ambition är att skriva en bok om olika sätt att se på kärnkraften utifrån fisken.
Militarisering av Östersjökusten
Ett projekt som ligger i startgroparna handlar om ”Kalla krigets kuster” runt Östersjön. Där kommer tre forskare att skriva om hur dessa kuster militariserades men även avmilitariserades.
- Mycket av naturen i till exempel Stockholms skärgård som vi ser som bevarad naturmiljö är i själva verket områden som är eller har varit militära och just därför inte är bebyggda. Så är det också i de baltiska staterna. Dessa områden har inte varit tillgängliga för allmänheten men har nu öppnats och inte sällan omvandlats till naturreservat. Hur har den processen gått till? Vi kommer också att titta på vilka typer av missiler och ubåtar som kom från Östeuropa och vilka typer av radarsystem som Sverige byggde för att kunna möta dessa. Båda sidorna anpassade sig efter varandra. På så sätt vill vi försöka skriva en historia om Östersjöns föränderliga kustlandskap som en samproduktion mellan ländernas ömsesidiga krigsberedskap. Gränsen mellan öst och väst gick ju i Östersjön.
