"Barn utvecklas något enormt"

Det blev lite av allt möjligt innan Victor Brandt bestämde sig, jobb i industrin och i butik. Men det var tiden på ett äldreboende som fick honom att välja bana, det var med människor han ville arbeta. Nu är han lärare sedan några år tillbaka. 

Viktor Brandt, läraralumnDet yrkesvalet har han aldrig ångrat, inte heller att han valde lärarutbildningen på Linköpings universitet.

– Jag är jättenöjd. Jag kom in när den nya lärarutbildningen satt igång och vi blev väl en slags testkaniner. Det gav oss en chans att påverka studierna och jag måste säga att universitetet verkligen lyssnade på våra åsikter, säger Victor Brandt.

Direkt efter examen till 4-6-lärare läste han till idrott som ämne. Dagen efter han var klar kunde han gå till sitt första jobb.

Blev det som tänkt?
– Det blir sällan som man föreställt sig. Man har ju inga erfarenheter, även om vi haft bra praktik under utbildningen. Men det var ändå så mycket nytt, föräldrakontakter, administration, dokumentation. Det tog ett tag att hitta balansen.

Å andra sidan ger mötet med eleverna honom så otroligt mycket.

– Känslan när man ser aha-upplevelsen i deras ögon är ovärderlig. Rena egoboosten!

– Deras energi känns redan i dörren till klassrummet. Barn utvecklas något enormt; när jag tar emot den i fyran är verkligen barn men när kommer till sexan har de redan en fot i högstadiet. Under de åren har jag min chans att forma dem, ge dem sunda värderingar och få dem att inse att allt de gör får konsekvenser, säger Victor Brandt.

Lärarutbildningen är i sig också en skola som ger både nya perspektiv och erfarenheter för livet.

– Ett exempel är den kurs i gruppdynamik och konflikthantering vi gick. De kunskaper den gav har jag användning för dagligen, säger han.

Vid sidan av studierna gav han sig också in i studentlivet, ordnade fester och event, blev dagsansvarig för studenternas eget hus Kårallen och fick vänner för livet.

– Nu, sex år senare, håller vi fortfarande ihop.

Senaste nytt från LiU
Visa/dölj innehåll