19 juni 2019

Artificiella muskler av polymermaterial kan nu drivas med energi från sockerarten glukos och syre på liknande sätt som biologiska muskler. Utvecklingen kan vara ett steg mot möjliga framtida implanterbara konstgjorda muskler eller självgående mikrorobotar som kan drivas av biomolekyler i omgivningen.

Den konstgjorda muskeln består av polymermaterial, som forskarna har integrerat enzymer i. Vatten med glukos och syre i fungerar som bränsle för polymeraktuatorn, på liknande sätt som i kroppens muskler. Foto Thor Balkhed

Rörelserna i våra muskler drivs av energi som frigörs när glukos och syre omvandlas genom biokemiska reaktioner. På liknande sätt kan tillverkade aktuatorer omvandla energi till rörelse, men energin kommer då från andra energikällor, som elektricitet. Forskare vid Linköpings universitet vill utveckla konstgjorda muskler som fungerar mer som biologiska muskler. Nu har de, i en studie som publiceras i den ansedda tidskriften Advanced Materials, demonstrerat principen med konstgjorda muskler som drivs av samma glukos och syre som våra kroppar använder.Forskare vid Linköpings universitet har demonstrerat att konstgjorda muskler av polymermaterial kan drivas med energi från glukos och syre på liknande sätt som biologiska muskler. Foto Thor Balkhed

Forskarna har använt ett elektroaktivt polymermaterial, polypyrrol, som ändrar volym när det tar emot eller lämnar ifrån sig elektroner. Den konstgjorda muskeln, eller polymeraktuatorn, består av tre lager: ett tunt membran i mitten och ett lager av elektroaktivt polymermaterial på varsin sida om membranet. Konstruktionen har använts inom fältet i många år. Den bygger på att materialet på ena sidan av membranet lämnar ifrån sig elektroner och joner vilket gör att det krymper. Samtidigt blir materialet på andra sidan negativt laddat av att ta emot elektroner och joner, vilket får materialet att expandera. Volymförändringarna får aktuatorn att böjas åt ena hållet, på liknande sätt som en muskel som drar ihop sig.

Inget batteri behövs

Tillförseln av elektroner som driver rörelsen i artificiella muskler kommer i vanliga fall från en yttre källa, som ett batteri. Batterier har flera uppenbara nackdelar. De är ofta tunga och behöver laddas regelbundet. Forskarna bakom studien drog i stället nytta av teknologin bakom bioelektroder, som kan omvandla kemisk energi till elektrisk energi med hjälp av enzymer. De har använt enzymer som finns i naturen och integrerat dem i polymermaterialet.Energin som behövs för att driva rörelsen i ”muskeln”, eller polymeraktuatorn, kommer från de biokemiska reaktionerna när enzymerna omvandlar glukos och syre. Foto Thor Balkhed

– Enzymerna omvandlar glukos och syre, på samma sätt som i kroppen, och frigör de elektroner som behövs för att driva rörelsen i den konstgjorda muskeln av elektroaktivt polymermaterial. Det behövs ingen spänningskälla, utan det räcker att doppa ner aktuatorn i vatten med glukos i, säger Edwin Jager, universitetslektor vid Sensor- och aktuatorsystem, institutionen för fysik, kemi, och biologi vid Linköpings universitet, som har lett studien tillsammans med professor emeritus Anthony Turner.

Liksom i riktiga muskler sker en direkt omvandling av glukos till rörelse i den konstgjorda muskeln.Edwin Jager och Jose Martinez vid Linköpings universitet. Foto Thor Balkhed

– När vi hade integrerat enzymerna på båda sidor av aktuatorn och den faktiskt rörde sig – det var häftigt att se, säger Jose Martinez, en av forskarna.

Nästa steg är att forskarna vill kunna styra de biokemiska reaktionerna i enzymerna, så att rörelsen också kan gå åt andra hållet och böja tillbaka ”muskeln”. De har redan demonstrerat att rörelsen är reversibel, men endast genom ett litet trick. Nu vill de göra det ännu mer likt en riktig muskel. Forskarna vill även testa konceptet i fler olika aktuatorer, som ”textila muskler” och tillämpa det i mikrorobotik.

– Glukos finns i kroppens alla organ och är en kul första start. Man skulle också kunna byta till andra enzymer, så att aktuatorn kan användas till exempelvis självgående mikrorobotar för miljömätningar i sjöar. Utvecklingen som vi demonstrerar här gör det möjligt att driva aktuatorer med energi från ämnen som finns naturligt i omgivningen, säger Edwin Jager.

Forskningen har finansierats med stöd av bland annat Linköpings universitet, Carl Tryggers Stiftelse, Vetenskapsrådet och EU Marie Curie Actions Initial Training Network ”MICACT”.

Artikeln:Artificial muscles powered by glucose”, Fariba Mashayekhi Mazar, Jose G. Martinez, Manav Tyagi, Mahdi Alijanianzadeh, Anthony P.F. Turner, Edwin W. H. Jager, (2019), Advanced Materials, publicerad online 19 juni 2019: doi: 10.1002/adma.201901677

Kontakt

Mer om "konstgjorda muskler"

Här görs forskningen

Senaste nytt från LiU

LiU får 232 miljoner från Vetenskapsrådet

Vetenskapsrådet har nu beslutat om fördelningen av forskningsbidrag inom fyra områden. Vid Linköpings universitet får natur- och teknikvetenskap mest.

En forskare arbetar tillsammans med en försöksperson.

Mänsklig känsel består av 16 unika nervcellstyper

16 olika typer av nervceller – så många har forskare identifierat i människans känselsinne i en ny studie. Jämförelser mellan människa, mus och makak visar både likheter och betydande skillnader.

Två män i labbrockar med en dator i ett labb.

De förbättrar Nobelprisvinnande AI

AI-verktyget Alphafold har förbättrats så att det nu kan förutsäga formen på väldigt stora och komplexa proteinstrukturer. Forskarna vid Linköpings universitet har också lyckats integrera experimentella data i verktyget.