Det är inte bara människor som har olika personlighet, utan också djur. Det finns mätbara skillnader bland exempelvis katter och hundar i hur mycket kontakt de söker eller hur skygga de är. Om ett djur beter sig på ett likartat sätt över längre tid, så kan det beskrivas som en personlighet hos den individen.
– Detta delar likheter med vissa aspekter av personlighet hos människor, även om det inte går att undersöka hur djuren känner och tänker, säger Robin Abbey-Lee, doktor i evolutionsbiologi och författare till studien som publiceras i tidskriften Brain, Behavior & Evolution.
Men varför uppstår sådana variationer i beteende mellan individer av samma art? De biologiska mekanismerna bakom skillnaderna är fortfarande oklara, även om flera genetiska och miljörelaterade faktorer beskrivits. Ett djur som ofta används inom biologin för att undersöka en rad olika frågor, inklusive varför även djur har personlighet, är fiskarten storspigg (Gasterosteus aculeatus). Storspiggen är en vanlig, liten fisk i våra svenska vatten. I studien har forskarna använt beteendetester som beskriver hur nyfikna, skygga, aktiva, aggressiva och sociala fiskarna är.
– Med den här studien ville vi få bättre förståelse för några av de faktorer som kan förklara varför vi ser så stor individuell skillnad i beteenden, både hos storspigg, men också hos de flesta andra arter där personlighet undersökts, säger Hanne Løvlie, biträdande professor vid institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) vid Linköpings universitet, som har lett studien.
I studien fick fiskyngel växa upp i en av fyra olika miljöer. I en uppväxtmiljö rådde lugna förhållanden. I andra akvarier försökte forskarna oftare att fånga fiskarna, för att efterlikna en mer riskfylld miljö med fler rovdjur. I en tredje miljö förändrades den sociala miljön mer genom att nya fiskar kom till eller försvann från grupperna. I det fjärde akvariet fanns olika akvarie-inventarier så att fiskarna där levde i en mer komplex, varierad miljö. Med en månads mellanrum undersökte forskarna fiskarnas beteende i de olika uppväxtmiljöerna.
Forskarna mätte också halterna av två viktiga signalsubstanser i fiskhjärnorna, nämligen dopamin och serotonin. De tittade också på hur mycket vissa gener från dessa signaleringssystem uttrycktes.
Det visade sig att fiskarna som växte upp i en mer riskfylld miljö tenderade att bete sig mindre aggressivt och mer utforskande och öppna för nya saker jämfört med dem som levde i den lugna kontrollmiljön. Fiskarna som var vana vid att den sociala miljön förändrades, och de som vuxit upp i miljön med större fysisk variation, tenderade att vara mindre skygga för nya saker.
Det fanns inget tydligt samband mellan de olika uppväxtmiljöerna och halterna av signalsubstanserna i hjärnan. Däremot påverkades genuttrycken av gener i dopamin- och serotoninsystemen av uppväxtmiljön.
– De skillnader vi observerade var inte dramatiska, men visar att både beteenden och genuttryck påverkades av de olika uppväxtmiljöerna. Med andra ord kan både inre och yttre faktorer ha en påverkan och hjälpa till att förklara en del av den variation vi ser hos fiskarna, säger Robin Abbey-Lee. Även om både processer i hjärnan och beteenden påverkades, så kunde inte hjärnfysiologin direkt förklara den beteendevariation vi såg. Det är därför fortfarande inte kartlagt hur variationen i uppväxtmiljön ledde till att fiskarnas beteenden ändrades.
Studien är gjord i samarbete med forskare från Uppsala universitet.
Artikeln: ”The influence of rearing on behavior, brain monoamines and gene expression in three-spined sticklebacks”, Abbey-Lee R, Uhrig E, Zidar J, Favati A, Almberg A, Dahlblom J, Winberg S, Løvlie H., Brain, Behavior and Evolution (2018), publicerad online den 29 juni 2018, doi:10.1159/000489942
