Stora skillnader mellan policy och praktik i det lokala utvecklingsarbetet

En kommun ska vara attraktiv att bo i, men också att bedriva företag i och besöka som turist. Men det lokala utvecklingsarbetet är svårt och de mindre kommunerna saknar ofta kapacitet att hantera det nya politikområdet.

Albin Olausson Algotson, doktorand IEI "Det är skillnad mellan policypratet och hur den faktiska verksamheten ser ut. Idealbilden av utåtriktat arbete och nätverkande är ibland långt från verkligheten", säger Albin Olausson. Anna Nilsen

Lokal attraktionskraft är ett nytt politikområde på policynivå som handlar om kommuners utveckling. Traditionellt har den kommunala utvecklingspolitiken fokuserat på näringslivet: en kommun som har ett blomstrande företagande är en kommun med framtiden för sig.  Men lokal attraktionskraft rymmer mer: den nya lokala utvecklingspolitiken omfattar även boendemiljö, hållbarhetsfrågor och turism- och besöksnäringen samt utgår i allt större utsträckning från de platsspecifika egenskaperna. 

Albin Olausson, doktorand och Josefina Syssner, biträdande professor, forskar båda vid Centrum för kommunstrategiska studier vid Linköpings universitet. De har studerat de tio kommuner som deltagit i Tillväxtverkets program ”Stärkt lokal attraktionskraft” där kommunerna haft olika metoder för att stärka attraktiviteten. Medborgardialoger, snabbare planprocesser och att underlätta för dem som vill starta nya företag är några av metoderna.  

Men det är inte så lätt. Flera av kommunerna i programmet känner att de inte lyckas med partnerskapandet och nätverkandet. Trots goda intentioner är det svårt att få fart i arbetet.

Många pratar om politiken och policyerna, men vi har undersökt hur det ser ut i praktiken. Det är skillnad mellan policypratet och hur den faktiska verksamheten ser ut. Idealbilden av utåtriktat arbete och nätverkande är ibland långt från verkligheten, säger Albin Olausson.

Frågorna går på tvärs inom den kommunala organisationen

Utmärkande för den nya lokala utvecklingspolitiken är att den är tvärsektoriell. Både inom den egna kommunen, men också med externa aktörer i form av näringsliv, medborgare och föreningar. Tjänstepersoner i form av strateger får nyckelroller.

Vi ser ett gemensamt drag i de här kommunerna: de har i ganska stor utsträckning jobbat med sina egna processer. Kommunerna har behövt backa hem i flera fall för att fundera på hur den egna organisationen fungerar och vilken kapacitet förvaltningsorganisationen har att jobba med utvecklingsfrågor, säger Josefina Syssner. 

Skillnaderna mellan kommunerna gör avtryck

Frågorna om lokal utveckling är högst aktuella, inte minst när skillnaderna ökar mellan tillväxtområden och kommuner som krymper. Många kommuner i landsbygden har en tuff demografisk prognos. Förra året presenterade regeringen förslag till ”en sammanhållen politik för Sveriges landsbygder” där det övergripande målet är ”en livskraftig landsbygd med likvärdiga möjligheter till företagande, arbete, boende och välfärd som leder till en långsiktigt hållbar utveckling i hela landet”. I höst presenteras den pågående kommunutredningen som kommit att handla om olikheterna mellan de svenska kommunerna och hur kapaciteten ska kunna stärkas.

Svenska kommuner är i högsta grad påverkade av beslut som fattas på regional, nationell och EU-nivå, men ibland är skillnaderna mellan policy och praktik stora. 

– Mycket av landsbygdspolitiken bygger på föreställningen att kommunerna själva kan påverka sin situation. Därför ger staten ”hjälp till självhjälp”, men det vi har sett är att kommunerna inte alltid har förutsättningarna  att jobba strategiskt med utvecklingsfrågorna. Vi ser att det är svårare och mer problematiskt än vad en kan tro, säger Albin Olausson. 

Policymodeller fungerar inte alltid i landsbygden

Han menar att också det är hög tid för departementen att inse de vitt skilda förutsättningarna mellan kommunerna att arbeta med strategiska frågorna. Policymodeller med partnerskap och nätverk som lyfts fram som ”best practice”  för storstadsområdena är sällan direkt tillämpbara i landsbygdskommunerna.

– Samverkan och policyarbete kräver kontinuitet, kunskap och resursers, men inte bara i kommunerna utan även hos de du ska samarbeta med. I landsbygdskommunerna står sällan investerarna på kö. Om en kommun till exempel bara har småföretagare kan det bli svårare att jobba tillsammans i partnerskap, än om du har större arbetsgivare. Småföretagen har liksom de små kommunerna fullt upp med dagens sysslor och har svårt att avsätta resurser för långsiktigt strategiarbete, säger Albin Olausson.
Forskningen har gjorts på uppdrag av Tillväxtverket och presenteras i rapporten ”Mot en ny lokal utvecklingspolitik?  - Om svenska kommuners arbete för en stärkt lokal attraktionskraft” av Albin Olausson och Josefina Syssner.

– Forskarna ger en bra nulägesbild av kommuners arbete och utmaningar i att bli mer attraktiva, både för företag och privatpersoner. Rapporten ligger i linje med Tillväxtverkets egna slutsatser och erfarenheter kring vilka områden tjänstemän och politiker i kommuner ständigt behöver skapa förankring, legitimitet och synliggöra sitt utvecklingsarbete. Områden som är nödvändiga för kommuner att hantera i ett allt mer komplext och brett politikområde. Stärkt lokal attraktionskraft är en del Tillväxtverkets arbete för att utveckla den lokala kapaciteten och hitta metoder kring hur kommuner kan arbeta på daglig basis. Följeforskningen har hjälpt oss att fånga in metoder och erfarenheter som vi kan ta vidare och sprida till fler kommuner, säger Maria Engström, Tillväxtverket.

Kontakt
Visa/dölj innehåll

Visa/dölj innehåll

Video
Visa/dölj innehåll

Mot en ny lokal utvecklingspolitik?

Utvecklingspolitiken i svenska kommuner har länge varit knuten till näringslivet, men nu talas det istället om stärkt lokal attraktionskraft som rymmer fler dimensioner än företagandet. 

Forskarna Albin Olausson och Josefina Syssner, verksamma vid Centrum för kommunstrategiska studier vid Linköpings universitet, identifierar en ny lokal utvecklingspolitik som präglas av flera dimensioner av hållbarhet och som utgår från det lokala och platsspecifika. Det är ett nytt tvärsektoriellt politikområde som de lokala politikerna behöver identifiera och förstå. 

Forskarna har på uppdrag av Tillväxtverket följt tio kommuner som ingår i Tillväxtverkets projekt "Stärkt lokal attraktionskraft".

Senaste nytt från LiU
Visa/dölj innehåll