TRIGR har sedan tidigt 2000-tal följt över 2 000 nyfödda barn i Europa, Nordamerika och Australien, där någon i familjen också haft typ 1-diabetes. Av cirka 8 000 barn valdes de ut som efter vävnadstypning visade sig ha särskilt hög genetisk risk att drabbas av sjukdomen.
Tidigare forskning
Frågan man ställt sig inom studien är om en senare introduktion av komjölksprotein skulle minska risken för typ 1-diabetes. Tidigare forskningsstudier har gett indikationer på att barn som tidigt i livet får i sig komjölksprotein, exempelvis genom välling eller bröstmjölksersättning, löpt högre risk att utveckla sjukdomen.– Det här har varit en tanke som följt med sedan studier gjorda i slutet på 1980-talet. Forskarvärlden har varit ganska övertygad om att tidig introduktion av komjölkprotein har varit orsaken till en del av fallen av typ 1-diabetes. Det har inte kunnat förklara alla fall, men kanske en del, säger Johnny Ludvigsson, senior professor i pediatrik vid Linköpings universitet, och som är en av forskarna bakom studien.
Forskningsstudien, som publicerats i tidskriften JAMA, visar dock inte på några sådana samband. Barnen som deltog i studien fick efter det att de ammats antingen välling/bröstmjölksersättning med vanlig komjölk eller välling/bröstmjölksersättning där komjölkproteinet brutits ned till mindre peptider.
Spädbarnen som fick blandningen med nedbrutna proteiner åt den i minst två månader upp till en ålder av 6–8 månader och undvek komjölksprotein i övrig kost. Barnen följdes sedan under minst tio år för att se vilka som utvecklade typ 1-diabetes.
Ingen skillnad
Resultaten av TRIGR är enligt Johnny Ludvigsson en besvikelse. Studien visar på att det inte fanns någon skillnad mellan de båda grupperna kring hur många barn som utvecklade sjukdomen.– Vi vill kunna förebygga åtminstone en del fall av typ 1-diabetes – på så vis är det mycket tråkigt att det inte fanns något samband. Särskilt med tanke på att sjukdomen fortsätter att öka i Sverige och Norden, och stor del av världen. Komjölk under det första halvåret i livet spelar ingen roll för utvecklingen av typ 1-diabetes, så på det spåret står vi på ruta 1 igen.
– Den lilla trösten är att vi nu förvisso kan säga att ingen behöver vara orolig över att ha ammat för kort tid eller gett komjölksbaserad modersmjölksersättning för tidigt, säger Johnny Ludvigsson.
Andra ledtrådar till sjukdomen som man nu får fokusera på i stället innefattar bland annat virusinfektioner.
– För de personer med en genetisk läggning för typ 1-diabetes skulle en sådan infektion kunna initiera en autoimmun reaktion som leder till sjukdomen. Det finns exempelvis vissa tarmvirus som är misstänkta. Men det finns inget som vi kan peka på eller säga att man ska undvika i dagsläget.
Knip M, Åkerblom HK, Al Taji E, Becker D, Bruining J, Castano L, Danne T, de Beaufort C, Dosch H-M, Dupre J, Fraser WD, Howard N, Ilonen J, Konrad D, Kordonouri O, Krischer JP, Lawson ML, Ludvigsson J, Madacsy L, Mahon JL, Ormisson A, Palmer JP, Pozzilli P, Savilahti E, Serrano-Rios M, Songini M, Taback S, Vaarala O, White NH, Virtanen SM, Wasikowa R. JAMA. 2018;319(1):38-48. doi:10.1001/jama.2017.19826