– Det är sällsynt att det händer. Men med hjärtscreening kan man se vilka som ligger i riskzonen för plötslig hjärtdöd och kan rädda liv. Hos elitidrottare under 35 år är orsaken främst medfödda eller nedärvda kardiovaskulära sjukdomar, hos personer över 35 år är det vanligare med förvärvad kranskärlssjukdom.
Det finns internationella rekommendationer om hjärtscreening av elitidrottare mellan 16-35 år och svenska Riksidrottsförbundet följer snarlika riktlinjer.
– Det fanns misstankar om att idrottsföreningarna inte alltid följer rekommendationerna om screening av elitidrottarna. Vi ville undersöka om det stämde och beslöt oss för att gräva där vi står. Vi gjorde en studie grundad på ett elektroniskt frågeformulär som gick ut till samtliga idrottsföreningar i Östergötland, säger Kristofer Hedman.
För få föreningar följer riktlinjerna
Mycket riktigt visade det sig att det görs alldeles för få screeningar.– Bara fyra av 22 östgötaföreningar som uppgav att de hade elitaktiva svarade att de följde rekommendationerna, uteslutande föreningar som representerade lagidrotter och hade tillgång till lagläkare.
Drygt fem procent av föreningarna följer alltså riktlinjerna.
– Förmodligen är andelen ännu mindre. Alla svarade inte på enkäten, man kan nog förmoda från att deras elitidrottare inte screenas. Det är nedslående siffror, och det finns ingen anledning att tro att landets övriga föreningar skiljer sig från de östgötaföreningar vi undersökt, säger Kristofer Hedman.
Plötslig hjärtdöd drabbar statistiskt sett få elitidrottare, 1–3 per 100 000 och år. Men det är dödsfall som i de flesta fall kan undvikas med en återkommande hjärtscreening som kan indikera riskerna på individnivå.
Tydligare information behövs
Varför är det så få föreningar som följer rekommendationerna om hjärtscreening när det kan rädda liv? Inom idrotten görs ju annars en massa tester för att förebygga skador?Orsakerna varierar, säger Kristofer Hedman:
– Det är för det första inte helt enkelt att definiera vilka idrottare som kan anses vara elitutövare. Det också oklart på vilken nivå ansvaret för screeningen ligger; hos föreningarna eller specialidrottsförbunden?
I sin rapport påpekar forskarna att det skull underlätta med en tydligare information från Riksidrottsförbundet om vad som gäller.
– Av de 22 föreningar som svarat på vår enkät uppgav till exempel sju att de inte ens visste att det fanns några rekommendationer om screening. Åtta av dem är osäkra på hur de rent praktiskt ska göra. Många känner inte heller till de ekonomiska förutsättningarna för att genomföra en screening, som alltså görs till självkostnadspris på hjärtklinikerna.
Viktigt nå utövarna
Forskningsresultaten publicerades först i en artikel i Läkartidningen.
Någon liknande vetenskaplig svensk studie har inte gjorts tidigare och är även ovanlig internationellt sett. Artikeln som publicerades som Editorial i Br J Sports Med i juni har därför väckt intresse hos idrottskardiologiskt intresserade och forskare runt om i idrottsvärlden.
– För oss är det viktigaste nu att kunskapen når idrottsmedicinska experter och sedimenteras ned till föreningar och utövare. Vi kan ju ha hur fina riktlinjer och direktiv som helst, men om de inte följs är de meningslösa, säger Kristofer Hedman.
Artikeln: “From guidelines to the sidelines: implementation of cardiovascular preparticipation evaluation in sports clubs is lagging”, Kristofer Hedman,
Sofia Sunnerud, Anna Carlén, Magnus Janzon, Eva Nylander, Br J Sports Med (editorial), published online June 19 2018, doi: 10.1136/bjsports-2018-099297
Artikel i Läkartidningen
