Långsamma förbättringar i Bangladeshs textilindustri

Arbetsvillkoren och säkerheten för de anställda i textilindustrin i Bangladesh har blivit bättre. Men skillnaderna mellan olika fabriker är stora och ännu är bristerna och missförhållandena många. De stora multinationella företagen både skapar och löser problem.

Nandita Farhads väg till disputationen har varit ganska krokig. Hon började forskarstudera i Storbritannien, men lägger nu fram sin avhandling vid LiU. Foto: Mikael Sönne

Katastrofen i Rana Plaza

Nandita Farhads doktorsavhandling ”Supply Chain Governance for Social Sustainability – A study of the Ready-Made Garment Industry in Bangladesh” tar sin början den 24 april 2013. I Rana Plaza i utkanten av huvudstaden Dhaka kollapsade plötslig ett åttavånings byggnadskomplex med bank, köpcentrum och fem textilfabriker. 3100 fabriksarbetare befann sig i byggnaden – 1136 av dem miste livet.

Textilindustri i Bangladesh. Foto: Nandita Farhad

Nandita Farhad har undersökt vad som hänt med säkerhet och arbetsförhållanden sedan katastrofen.

- Det var en händelse som påverkade mig på djupet. Jag är forskare och lägger fram fakta, men jag hoppas också att min avhandling ska leda till att arbetsvillkoren förbättras, säger hon.

 

 

- Jämför du situationen i dag med 2013 är lönerna fortfarande låga, många arbetar tolv timmar men får bara lön för åtta och de flesta arbetare är outbildade. Det är inget nytt. Samtidigt har säkerheten förbättrats i många fabriker och företagen samarbetar på ett annat än tidigare. Det är positivt.

Företagen samarbetar

Nandita Farhad har granskat hur åtta stora multinationella klädföretag, tre amerikanska och fem europeiska, arbetat med social hållbarhet sedan Rana Plaza-olyckan. Social hållbarhet definieras i avhandlingen som både fysisk säkerhet, löner och arbetsvillkor samt social utveckling som rent vatten, hälsa och utbildning för de anställda.

"Jag vill att min forskning ska göra skillnad i samhället", säger Nandita Farhad. Foto: Mikael Sönne.

De granskade företagen tillhör de bolag som tillsammans med leverantörer gör förhållandevis stora insatser, och är på så sätt inte representativa för hela textilbranschen. Andra fabriker kan helt sonika förfalskar dokument om löner och arbetstider, och generellt sett är problemen även större bland underleverantörer. Dessa mindre fabriker är också svårare att kontrollera.

En avgörande, positiv, förändring är att de åtta företagen (och många andra) slutit sig samman i en gemensam organisation för att kontrollera säkerheten och den fysiska byggnadsstandarden i fabrikerna.

- Tidigare hade företagen varken resurser eller kompetens att göra de här kontrollerna. Men nu kan organisationen anställa utbildad personal som tar hand om besiktningen och informerar om säkerhet.

Dyrare men effektivare

På ett generellt plan definierar Nandita Farhad fyra nivåer i arbetet med social hållbarhet. På den första, marknadsbaserade, finns skriftliga program och planer, men i praktiken är priset mycket viktigare än arbetsvillkoren i valet av leverantör. I nivå två, den hierarkiska, utför företaget självt det mesta av kontrollerna.

En arbetare vilar vid sin symaskin. Foto: Nandita Farhad

På de högre nivåerna samarbetar de åtta företagen med andra, antingen andra företag i samma bransch eller med fristående organisationer. Och det är det arbetssättet som ger bäst resultat.

- Visserligen ökar företagens kostnader när de tvingas förhandla. Men samtidigt underlättar det om flera parter kan enas om en gemensam standard istället för att varje bolag har sin egen. Företagen slipper också ägna sig åt en verksamhet, kontroller, som de inte är experter på.

Om du ser till hela gruppen av multinationella företag, är de en del av problemet eller av lösningen?

- Både och. Å ena sidan fortsätter många anlita leverantörer med dåliga förhållanden, å andra sidan kan de göra mycket för att det ska bli bättre.

- Bangladesh är ett land med svag rättsstat, utbredd korruption, svaga fackföreningar och ett enormt utbud av arbetskraft. I det läget bör bolagen ta ett stort ansvar. Sen måste media, aktivistgrupper och vi som konsumenter också sätta press på de multinationella bolagen för att de verkligen ska göra det. Allting hänger ihop, säger Nandita Farhad.

Sett över hela branschen går utvecklingen också åt rätt håll, men långsamt. Hittills har 238 av cirka 4000 textilfabriker certifierats för tillräcklig säkerhet.

Kontakt
Visa/dölj innehåll

Senaste nytt från LiU
Visa/dölj innehåll