05 november 2019

Ena dagen sovjetmedborgare, andra dagen ryss. Det var vad som hände Madina Tlostanova när Sovjetunionen föll. Erfarenheten kom att inspirera hennes yrkesinriktning och idag forskar hon om hur det är att vara människa i en föränderlig värld. En värld där stater upplöses och ombildas utan att människorna i den har mycket att säga till om.

Madina Tlostanova.
Anna Nilsen

När Madina Tlostanova föddes i Moskva 1970 var det in i ett av världens mäktigaste länder. Utanför låg frosten tung mellan de båda stormakterna USA och Sovjetunionen. Trots spänningarna länderna emellan tvekade hon inte när hon valde USA för ett utbytesår. Men när hon skulle åka hem igen, rasade imperiet och Sovjetunionen fanns plötsligt inte längre.

–Vad gör man när det enda hem man känner till, inte längre finns? När det pass man håller i handen gäller ett land som inte existerar? säger hon.

Madina Tlostanova, professor i postkolonial feminism, står framför fönstret på sitt kontor på Linköpings universitet. Utanför öser regnet ned över den platta välklippta gräsmattan. Vägen till en mellanstor stad på östgötaslätten har gått via Ryssland, Spanien, Tyskland och USA.

Varje ny forskningsfråga jag tar mig an måste beröra mig, kanske på gränsen till att det blir obekvämt. 
Madina Tlostanova, professor

Hon lämnade Ryssland när landet kändes för trångt för de forskningsämnen hon ville angripa. Hennes forskning rör bland annat mångfald, migration, feminism och kolonialism. Men hon studerar även konst från de forna socialistiska staterna, och dess betydelse. Ofta är det ur personliga erfarenheter som forskningen föds.Madina Tlostanovas bok What does it mean to be post-SovietGenom konsten undersöker Tlostanova tillståndet för post-sovjeterna.

–Det är när jag reflekterat kring min egen person, som en individ och del av ett kollektiv, som jag funnit mina verkliga forskningsfrågor. Varje ny forskningsfråga jag tar mig an måste beröra mig, kanske på gränsen till att det blir obekvämt, för att jag ska kunna hitta drivet och försöka förstå ett problem, säger Madina Tlostanova.

”Jag kommer från ingenstans”

Upplevelsen från 1991 då Sovjetunionen upplöstes och hon plötsligt var sovjetmedborgare utan land, är en av de erfarenheter som gett bränsle till hennes forskning. I boken ”What does it mean to be post-soviet” undersöker Madina Tlostanova hur de forna länderna i Sovjetunionen brottas med motstridiga känslor av förlust, nostalgi och trauma. Den trygga, lyckliga framtid som Sovjetunionen hade målat upp för medborgarna försvann över en natt.

–Min generation fick sina liv splittrade av Sovjetunionens kollaps, och av de korrupta styren som följde.

Trots att Sovjetunionen varit upplöst i 28 år, och nya stater tagit vid, lever landet kvar i de före detta medborgarna. Detta tillstånd måste undersökas, menar Madina Tlostanova.

–Ett tomrum öppnade sig. Det är en erfarenhet som många människor av idag har, när stater upplöses och ombildas.

Konst kan inte förändra samhällen över en natt, men kan påverka människors sätt att se på världen. 
Madina Tlostanova

Madina Tlostanovas syn på forskningen och livet präglas av föränderlighet. Allting är i blivande, på väg att förändras till något annat. Hon ogillar stagnation och gränser och stör sig på stelbenthet.

–Ibland undrar jag vad jag gör inom universitetsvärlden. Här finns massor av byråkrati och små saker kan vara tungrodda.

Konstens roll som ögonöppnare

De senare åren har hennes forskning kommit att handla mer och mer om det som kallas ”art activism” eller ”artivism”. Enkelt uttryckt handlar det om konst som adresserar eller kritiserar olika sociala problem. Det ryska punkbandet Pussy Riot är ett exempel.

–Det viktigaste för ”artivismen” är att knuffa betraktarna ur deras bekvämlighetszon. Att få dem medvetna om samhälleliga problem och att få dem att agera, istället för att flyta med som döda fiskar. 

Madina Tlostanova har intervjuat konstnärer från en rad post-sovjetiska länder, för att se hur de arbetar med konst och aktivism.

–I länder där staten inte tillåter medborgarna att uttrycka sig fritt, kan konst vara ett sätt att uttrycka motstånd. Konst kan inte förändra samhällen över en natt, men kan påverka människors sätt att se på världen och göra dem medvetna om olika frågor.

Jämfört med akademin är konstvärlden snabbfotad. Hon menar också att det inom konstens sfär finns tankar och kritiska reflektioner kring politik och sociala frågor, som på vissa håll saknas inom akademin.

Sökande bortom gränser – i forskning såväl som livsval

I världen kring konsten har Madina Tlostanova hittat ett utrymme där hon trivs. Kanske till och med hör hemma. Men hem och hemmahörighet är inga självklara begrepp för henne.

–Jag ser mig själv som en världsmedborgare. I Sovjet, senare Ryssland, tillhörde jag de etniska minoriteterna och passade aldrig in eller kände mig hemma. För mig handlar hemmahörighet om människor, inte platser. 

Ändå finns det platser som triggar något inom henne. Som Kjettilberget i Linköpings trädgårdsförening. Dit tar hon utländska gäster för att titta på utsikten, och där träffas huvudpersonerna i en av hennes romaner.

–Jag gissar att en del av min fascination för Kjettilberget kommer från att jag vuxit upp ibland Kaukasusbergen. Det påminner om min barndoms berg, Elbrus. Egentligen gillar jag inte platta landskap. 

Utanför fönstret strilar regnet fortfarande ned. Madina Tlostanova har förflyttat sig till soffan.

– Jag är alltid på väg, alltid i blivande. Att inte vara bunden till väggar eller stater ger frihet och en vidare syn på världen. Det har jag nytta av i forskningen. Att slå rot är inte för mig. Jag är mer av en fågel än ett träd. 


Om Madina Tlostanova:
Bor: Linköping
Född: Moskva, uppvuxen i Kaukasus.
Publikationer: Har publicerat tio böcker, över 250 vetenskapliga artiklar samt två romaner.

Film med Madina Tlostanova

"Att slå rot är inte för mig"

Ena dagen sovjetmedborgare, andra dagen ryss. Det var vad som hände Madina Tlostanova när Sovjetunionen föll 1991. Erfarenheten kom att inspirera hennes yrkesinriktning och idag forskar hon om hur det är att vara människa i en föränderlig värld. Forskning som ibland krävt mod, när den i vissa sammanhang betraktats som obekväm.

Kontakt

Relaterat innehåll

Morrisons forskargrupp vid CSAN.

Stipendium och bidrag till unga LiU-forskare

Lina Koppel och Desirée Enlund får båda 3,6 miljoner kronor av Vetenskapsrådet för varsin internationella postdok inom humaniora och samhällsvetenskap. Lina Koppel tilldelas även ett Wallanderstipendium på drygt 1,7 miljoner kronor.

tom scen

3,9 miljoner till forskning om tystnadskultur inom scenkonsten

Tystnadskulturer kring sexuella trakasserier gör att missförhållanden kan fortgå. Anna Lundberg ska undersöka mekanismerna bakom tystnadskulturen och tilldelas nu anslag av AFA Försäkring för detta.

Robot

Hur ska vi bygga förtroende för robotarna?

I framtiden kan AI komma att användas som hjälp för att vårda människor, och då är det robotar som ska göra jobbet. Två forskare vid LiU ska leda ett nytt projekt om etik, förtroende och tillit i förhållandet mellan människa och robot.

Prostatan

Kastrering av män byggde på kunskap om kvinnans kropp

För män med prostataproblem var kastrering länge en behandlingsmetod. Men besluten om kastrering i början av 1900 grundade sig i att man trodde att mannens prostata motsvarade kvinnans livmoder.

Sjögräs

Första internationella konferensen i queera dödsstudier

LiU är medarrangör för den första internationella konferensen i queera dödsstudier som vill skapa en arena för kritisk diskussion om död, döende och sorg.

Daniel Keyvanpour går tredje året på IT-programmet och är studienämndsordförande.

IT-studenter lär sig genus

Från och med höstterminen 2019 kommer Civilingenjörsprogrammet i informationsteknologi få en ny kurs som heter ”Mångfald och genus inom applikationsutveckling”.

Senaste nytt från LiU

LiU-flaggor framför Kårallen på Campus Valla.

Distanskurser ökar mest när antagningen till hösten är klar

Det första antagningsbeskedet är här. LiU fortsätter att locka studenter och framför allt antagningen till fristående kurser och utbildningar på distans har ökat sedan tidigare år.

Möjligt att förutse nervskador av cancerbehandling

Många kvinnor som behandlats för bröstcancer med en typ av cytostatika, taxaner, får ofta biverkningar på nervsystemet. Nu har forskare vid LiU utvecklat ett verktyg som kan förutsäga hur stor risken är för den enskilda individen.

Kvinna i bygghjälm.

Hennes uppdrag är svårt – men kul och fullt möjligt

Vi är mitt uppe i en tuff omställningen som ska rädda vår miljö och leda till en mer hållbar utveckling. Då behövs innovationskraft och kunskap, menar Marie Trogstam, LiU-alumnen som nu är chef för hållbarhet och infrastruktur hos Svenskt Näringsliv.