Hellre politisk mobilisering än flygskam

På listan för årets nyord 2018 står flygskam. Det går att klimatkompensera flygresor, men det kommer inte att räcka i längden. I bästa fall blir det ett nollsummespel, säger Eva Lövbrand, forskare på Tema miljöförändring.

Airplane flying over clouds Foto Remus KotsellSvenskarna flyger mer än andra européer och ungefär tjugo gånger mer än det globala genomsnittet och för varje år har flygande totalt ökat med cirka fem procent.
Men under sista halvåret 2018 bromsade flygandet upp för första gången på 20 år, visar Swedavias statistik som nyligen släpps.
Men den bromsen gäller inte svenska resor till destinationer utanför Europa. De ökande med 9 procent.

Under 2018 kom ett nytt ord in i klimatdebatten – flygskam. Varför just nu?
– Det hände något fundamentalt förra året. I Sverige blev klimatfrågan verklig. Det blev på allvar. Klimatförändringarna kom oss ända in på huden. De gick från att vara ett abstrakt hot som kommer att drabba oss i en diffus framtid till en uppenbar realitet som får konsekvenser i vardagen.
Eva Lövbrand, klimatforskare, porträtt utanför Temahuset Foto Gunilla Pravitz– Det kom också en rad skrämmande forskarrapporter inför FN:s klimatkonferens i Katowice och det påverkade många människor, säger Eva Lövbrand.

Hur är det då, ska vi skämmas för att vi flyger?
Eva Lövbrand dröjer lite med svaret:
– Vi behöver på allvar tänka över våra konsumtionsbeteenden. Men flygskam leder knappast till någon långsiktig samhällspolitisk förändring, säger Eva Lövbrand.

Hellre kunskap och politisk mobilisering än flygskam.
En flygresa till andra sidan jordklotet – och det individuella klimatavtrycket för ett helt år är förbrukat. Alltså den mängd koldioxidutsläpp som varje person måste hålla sig inom, om klimatmålet på 1,5 graders uppvärmning ska kunna nås.

People in motion walking with luggage through an airport walkway. Foto Marcus LindstromMånga anser att de har rätt att unna sig en flygresa till semestermålet. Om resorna då klimatkompenseras, räcker inte det?

– Klimatkompensation innebär egentligen bara att vi betalar för att andra ska ta hand om de utsläpp vi genererar, så vi kan fortsätta leva på som vanligt.

– I bästa fall blir det ett nollsummespel. Betalar vi extra för att vår resa ska bli koldioxidneutral, är förutsättningen att pengarna används till klimatinvesteringar som innebär utsläppsminskningar i motsvarande grad, säger Eva Lövbrand.

Och hur vet en resenär att det fungerar som tänkt?
– Det kan de inte veta säkert. Det finns en rad frivilliga standard som seriösa aktörer följer, man bör köpa en resa som har certifierad klimatkompensation, säger Eva Lövbrand.

Tree planting Uganda, close up of many small seedlings growing in African soil with plastic protection Foto Dennis WegewijsDet finns också en annan hake med systemet med kompensation för utsläpp. I framtiden kommer det inte att bli lika enkelt för oss att köpa oss fria.
– Hittills har klimatkompensation i princip uteslutande rört projekt i utvecklingsländer. Efter FN-konferensen i Paris 2015 har även dessa länder förbundit sig att minska sina utsläpp. Det kommer att begränsa deras intresse för att kompensera klimatpåverkan som genereras på andra håll.

Marknadsmässig handel med utsläppsrätter blev närmast en slags industri efter Kyoto-protokollet som trädde i kraft 2005. Rika länder köpte sig rätten att fortsätta livet som vanligt och andra länder, främst utvecklingsländerna, fick inkomster mot att de investerade i klimatprojekt.
Så långt kan det verka begripligt.

Men hur kan man beräkna klimatnytta? Väga den mot utsläpp på annat håll? Och kontrollera att allt går rätt till?
– Det är snårigt att få rätsida på fenomenet klimatkompensation. Det är ju en handel med en vara som är osynlig. I början av 2000-talet framförhandlade FN ett regelsystem för hur klimatnyttan i projekt och investeringar skulle beräknas och omvandlas till utsläppskrediter. Det blev en stor organisation med en lång kedja av aktörer inblandade, säger Eva Lövbrand.

Enskilda länder och projektägare, mäklare med koll på olika klimatprojekt fungerar som mellanhänder mellan säljare och köpare, revisorer som granskar redovisningarna och att allt blir korrekt rapporterat, oberoende granskare som verifierar redovisningarna, projektregister för att hålla rätt på eventuella dubbelrapporteringar, kontroll av villkor för projekten som exempelvis lokalt medbestämmande. Och förstås en kontinuerlig inblandning av banker, kreditinstitut och politiker och organisationer.
Snårigt, var ordet.

– I samband med finanskrisen och det misslyckade Köpenhamnsmötet 2009 gick luften gick ur marknaden för FN:s handel med utsläppskrediter. Sedan dess har marknaden för klimatkompensation huvudsakligen bedrivits i privat regi via en rad certifieringsstandarder, säger Eva Lövbrand.

Nyordslistan 2018: flygskam. Men i princip all konsumtion har en negativ klimatpåverkan. Borde vi inte tala om en slags allmän klimatskam?
3 december 2014. Debatt och beslut om riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftsramarna och beräkningen av statens inkomster för 2015. Efter debatten var det dags för votering. Riksdagen röstade ja till riktlinjerna för den ekonomiska politiken, utgiftsramarna och beräkningen av statens inkomster för 2015 som Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna lämnat i sitt gemensamma budgetförslag. Det innebär att riksdagen sa nej till regeringens förslag till statens budget, finansplan och skattefrågor. Bildinformation: 2014/15:FiU1. Punkt 2 - förberedande votering. Totalt: Ja 134, Nej 49, Avstår 151, Frånvarande 15. Foto Edfalk, Ingemar– Det vi borde tala om är hur vi ska bygga framtidens fossilfria samhälle, säger EvaLövbrand.

–Det finns en fara i att ansvaret för klimatåtgärder läggs över på individerna. Det är nödvändigt att vi reflekterar över våra personliga livsval, men skam och ångest leder inte till konstruktiva förändringar. Det som verkligen behövs är breda politiska diskussioner och modiga beslut.

Foton: Istock,  LiU samt Sveriges riksdag.


Relaterat innehåll
Visa/dölj innehåll

Senaste nytt från LiU
Visa/dölj innehåll