Förslaget om den nya myndigheten innebär, om det går igenom i riksdagen, att lärosätena inte längre kommer att ha huvudansvaret för utredningar om fabricerade forskningsresultat, falsifiering eller plagiat. Däremot kommer de fortsatt ha ansvaret för att ta fram korrekta underlag för myndighetens bedömningar och beslut och för att hantera andra avvikelser från god forskningssed.
Det föreslagna regelverket innebär även ett förtydligande lagkrav på att det är forskarna själva som förbinder sig att följa god forskningssed. Lärosätena får det övergripande ansvaret för att så sker.
Foto Thor Balkhed– Vår viktiga roll blir att även i fortsättningen förebygga oredlighet. För LiU:s del kommer detta att bli en del av arbetet med värdegrund i forskning, som i sin tur utgör en del av de fyra prioriterade vägval som universitetsstyrelsen beslutat om, säger Helen Dannetun.
– Det innebär att vi generellt ska ta diskussioner om god forskningssed på alla nivåer inom LiU. En gemensam värdegrund är A och O. Det är helt nödvändigt att man kan lita på att forskningsresultat från Linköpings universitet är sanna och trovärdiga.
Forskningsfusk kan få stora konsekvenser. Om god forskningssed åsidosätts, påverkar det ställningen för hela den akademiska världen. Forskarnas slutsatser och resultat ligger inte bara till grund för vidare forskning utan även för politiska och samhälleliga beslut.
Regeringen förslår att myndigheten - som ännu inte fått något officiellt namn - ska ligga under Etikprövningsmyndigheten, med säte i Uppsala. Och den nya myndigheten ska kunna starta utredningar på eget initiativ, men så väl enskilda personer som lärosäten, kommuner, regioner och andra statliga myndigheter ska kunna anmäla misstankar om fusk.
Vilken möjlighet har lärosätena att påverka den praktiska utformningen av en sådan myndighets uppdrag?
– Vi har skapat en arbetsgrupp inom SUHF speciellt för att diskutera förslaget och särskilt den nya myndigheten och lärosätenas olika roller och ansvar. Lärosätenas rektorer, förvaltningschefer och dekaner träffas regelbundet, det kommer att bli en arena för att ta upp övergripande frågor, förutsättningarna för hanteringen av oredlighet och definiera praxis. Vi kommer också att ha en dialog med externa forskningsfinansiärer, säger Helen Dannetun som till alldeles nyligen varit ordförande för SUHF, Sveriges universitets- och högskoleförbund.
Även om lärosätena hittills självständigt har utrett misstankar om forskningsfusk har rektorer och företrädare kunnat dela erfarenheter och fört löpande diskussioner om principiella frågor.
– Det är samtal vi behöver. Eftersom misstankar om oredlighet i forskning inom ett lärosäte är så pass ovanliga, hinner vi aldrig bli särskilt erfarna. Många misstankar avskrivs rätt snabbt eftersom de visar sig vara ogrundade, och det är få ärenden som är riktigt komplexa, säger Helen Dannetun som uppskattar att LiU har hanterat ett drygt tiotal fall av misstankar om forskningsfusk under hennes åtta år som rektor.
– Jämfört med det totala antalet forskare och forskarstuderande under samma tid är det en mycket få som anser sig behöva tillgripa fusk. Men på Linköpings universitet ska inte forskningsfusk alls förekomma. Det är så otroligt viktigt att inte tilliten till oss skadas.
Den nya lagen föreslås träda i kraft 1 januari 2020.
