En värld utan våld mot barn

Förebygg och stoppa allt våld mot barn – det var temat för den allra första Barnafridskonferensen. Ungefär 150 deltagare samlades i november under två dagar i Linköping för att ta del av den senaste forskningen om våld mot barn.

Maria Schillaci och Carl Göran Svedin (längst ut till vänster respektive höger) höll i fyra paneldebatter under Barnafrids första konferens. Foto: Maria Hökbåghe

Konferensens tema kopplar till Agenda 2030 där ett av de sjutton målen handlar om att förebygga och stoppa våld och exploatering av barn. Det internationella arbetet koordineras bland annat i det globala partnerskapet ”End Violence against children” där Sverige har en framträdande roll som ett av vägvisarländerna.

Sabine Rakotomalala från WHO är rådgivare till partnerskapet och hon fanns på plats i Linköping för att beskriva arbetet, inspirera och ge deltagarna en känsla av att de i sitt arbete är del av något mycket större. 

Prorektor Roger Klinth var en av de första som intog Barnafridsscenen och han berättade bland annat att vart femte barn någon gång utsätts för sexuella övergrepp. I ljuset av den siffran blir det extra tydligt hur viktig Barnafrids verksamhet är, och att det är med stolthet LiU står som värd för ett nationellt kunskapscentrum för barnafridsfrågor.

Flera seminarier

Bland övriga föreläsare återfanns flera välkända profiler från barnrättsområdet, både forskare och kliniker. Nio valbara seminarier spände från positivt föräldraskap, hedersförtryck och barns rätt att komma till tals, till våldtäkt på internet och barn på flykt. Barnafrids egna medarbetare Maria Schillaci och Carl Göran Svedin lotsade åhörarna genom fyra stora kunskapsområden som avslutades med en paneldebatt:

Vi måste ge barn en chans att berätta vad de varit med om – öppna upp och lyssna. Och dörrarna till verksamheter som kan ta emot och hjälpa barnen måste stå vidöppna, tyckte Bengt Söderström från Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

En högaktuell fråga är förorten och de villkor som barn och unga lever under där. Magnus Dahlstedt, professor i socialt arbete på LiU, presenterade resultat från aktuell forskning. Han berättade att i den politiska debatt som förs framstår förorten som problem, medan de processer som skapar ojämlikhet hamnar i skymundan:

Om vi inte tar oss an utmaningen så kommer det fortsätta att brinna bilar. Vi måste skifta fokus från symptom till orsak. 

Barnafridskonferensen avslutades med en mycket uppskattad föreläsning av Emma Frans, hyllad för sina framgångar med att dissekera samtidens informationsflöde och lära oss att skilja vetenskap från trams. Foto: Maria HökbågheUnder konferensen avslöjades också mottagaren av det allra första Barnafridspriset Årets avhandling. Priset gick till Sabina Gusic vars avhandling handlar om dissociativa upplevelser* och deras relation till traumatyp, anknytningsstil och erfarenheter av krig och migration hos ungdomar. 

Tvärpolitisk fråga

Trots det politiska vakuum som råder tackade Barn-, äldre- och jämställdhetsminister Lena Hallengren ja till att komma och ge sin bild av barnafridsfrågorna i Sverige:

Det är inte bara många professioner som ska samarbeta kring utsatta barn. Det är också en tvärpolitisk fråga och vi måste ha ett brett barnrättsperspektiv, menade Barnminister Lena Hallengren.

Konferensen avslutades med en mycket uppskattad föreläsning av Emma Frans, hyllad för sina framgångar med att dissekera samtidens informationsflöde och lära oss att skilja vetenskap från trams. Precis som Sabine Rakotomalala ville hon framhålla vikten av att enbart använda sig av evidensbaserad kunskap. Att internet svämmar över av halvsanningar och lögner och att det gäller att förhålla sig skeptisk till det man läser.

*Psykologiskt tillstånd där traumatiska minnen och symtom upplevs som overkliga, avskärmade eller svåra att minnas. 

Relaterat innehåll
Visa/dölj innehåll

Senaste nytt från LiU
Visa/dölj innehåll