Var överkvalificerad
Forskaren Eloïse Germain-Alamartine upplevde själv något liknande när hon med två masterexamen fick ett jobb i industrin som hon var överkvalificerad för. Ja, det var faktiskt den upplevelsen som gjorde att hon återvände till akademin och beslöt sig för att doktorera.
I avhandlingen Doctoral education in the entrepreneurial university: enhanced employability? undersöker hon svårigheterna på arbetsmarknaden för nyblivna doktorer. Hon kopplar dessutom ihop anställningsbarheten med möjligheterna för doktorander på så kallade entreprenöriella universitet, varav LiU är ett.
I en av fem artiklar som ingår i avhandlingen undersöker Eloïse Germain-Alamartine nyblivna doktorer som nyligen fått arbete utanför akademin. I en region hade så mycket som en tredjedel inte utnyttjat sin examen för att få arbete.
- Den stora andelen förvånade mig. Men det finns arbetsgivare som hellre anställer personer med mastersexamen än doktorander. De kostar mindre i lön och anses vara mer flexibla, medan doktorer ibland ses som alltför specialiserade. Ibland beskrevs doktorerna till och med nedlåtande som ”lab-rats”, laboratorieråttor.
Win, win
För att öka anställningsbarheten kan både enskilda individer, lärosäten och arbetsgivare göra viktiga insatser (se rekommendationerna i slutet av artikeln). Eloïse Germain-Alamartine hävdar också att entreprenöriella universitet kan spela en betydelsefull roll genom att samarbeta med företag och andra organisationer, arrangera jobbmässor och personliga kontakter.
Om forskarutbildningen och behoven i näringslivet kan matchas bättre, kommer det också att gynna universiteten.
- Universiteten förstärker sin socioekonomiska påverkan om den utbildar arbetskraft som företagen verkligen behöver. Det är en tydlig win win-situation som alla parter tjänar på, säger Eloïse Germain-Alamartine.
Ökar konkurrenskraften
En delstudie i avhandlingen visar vidare att forskningsbyar, som Mjärdevi Science Park, kan spela en indirekt, men viktig roll för doktorernas möjlighet att få anställning. Detta då dessa fungerar som intermediärer (förmedlare) och skapar mötesplatser för doktorander och arbetsgivare att träffas och lära känna varandra.
I ett större perspektiv har också Sverige, och andra länder, mycket att vinna på att öka doktorernas anställningsbarhet. I förhållande till befolkningen har Sverige i dag fler doktorer än till exempel Spanien, men det är en resurs som inte utnyttjas fullt ut.
- Det är ingenting jag undersökt specifikt, men man kan förvänta sig att konkurrenskraften för kunskapsindustrin ökar om utbildningsnivån höjs bland de anställda. Många företag sysslar också med forskning liknande den på universiteten, säger Eloïse Germain-Alamartine.
Tre rekommendationer
I avhandlingen ges också konkreta råd till universitet, nyblivna doktorer och arbetsgivare. Eloïse Germain-Alamartine hoppas att forskningsresultaten på så sätt ska komma till praktisk nytta.
Universitet: Anpassa innehållet i doktorandutbildningen till arbetsgivarnas behov och marknadsför utbildningen så att företag och andra organisationer inser dess värde.
Doktorer: Ta reda på vilka karriärmöjligheter som finns och vilka behov arbetsgivarna har. Agera som en entreprenör och komplettera det som kan saknas i forskarutbildningen.
Arbetsgivare: Samarbeta med universiteten och kommunicera vilka behov som finns för att kunna påverka läroplaner och inriktningar.
Fotnot: Entreprenöriella universitet kan kort definieras bland annat genom att de får anslag från flera olika håll; att ledningen tar ansvar för att både strategi och verksamhet är entreprenöriell; att det finns innovationskontor och forskningsparker i anslutning till lärosätet; att excellenta forskningsmiljöer får ökat stöd och att det finns en integrerad entreprenöriell kultur i hela organisationen.
