Folkbildningen viktig för asylsökandes sociala liv

Engagerade folkbildare gör i det tysta en stor samhällsinsats för att hjälpa asylsökande in i det svenska samhället. Det gäller inte bara kunskapsmässigt utan även socialt och mänskligt, visar två färska LiU-studier. 

Adult woman in pattern dress with red felt pen writing in a notebook.Studierna är de första i ett forskningsprogram om migration, lärande och social inkludering. Programmet sträcker sig över åtta år där nyanlända personer ska följas över tid.

– Vi vill ta reda på hur olika sammanhang som är kopplade till nyanländas utbildning i svenska kan bidra till deras sociala inkludering. Sådant som exempelvis att känna tillhörighet i en grupp, att få ett enkelt extrajobb eller bli del av samhället på något annat sätt, säger Andreas Fejes, professor i vuxenpedagogik och en av de sju forskarna bakom studierna.

Följa de asylsökandes individuella levnadsbanor

Forskarna har därför intervjuat ett antal nyanlända för att ta reda på vad deras erfarenheter av den första tidens studier inneburit för dem. Intervjuerna kommer sedan att följas upp med samma personer under de åtta år forskningsprogrammet pågår.

– Vi vill på så vis följa deras individuella levnadsbanor. Titta på likheter och skillnader för hur väl de som får stanna lyckats komma in i det svenska samhället, säger Andreas Fejes.

Deltagare ser studiecirklar som deras hem

Två delstudier är klara. Den ena har följt studieförbundet ABF:s arbete med asylsökande som läst svenska på ABF direkt efter att de anlänt till Sverige. 46 deltagare har intervjuats i tre kommuner om sin syn på vad studiecirklarna betytt för dem.

– Svaren visar att det är en mycket meningsfull och viktig verksamhet för de som deltar. Många deltagare talar om ABF och studiecirklarna som deras hem. En plats där de inte bara får en chans att lära sig språket, utan också där de får stöd och hjälp i en jobbig situation, en plats både för bekymmer och att lära sig regler om Sverige. Studiecirkeln blir ett andningshål, säger Andreas Fejes.

Den andra delstudien har studerat språkintroduktionsprogrammet inom gymnasieskolan respektive inom folkhögskolan. Två gymnasieskolor och två folkhögskolor har ingått. 65 nyanlända elever har intervjuats utifrån samma design som i ABF-studien.

Olika känsla av delaktighet

Andreas Fejes vill inte dra för stora slutsatser av resultaten från den studien. Han påpekar dock att det finns skillnader mellan hur de nyanlända upplevt undervisningen och den sociala tillhörigheten på folkhögskolorna respektive gymnasieskolorna.

– Det vi ser är att folkhögskolorna tycks vara bättre på att integrera eleverna. De blir en del av alla övriga på skolan och har gemensamma aktiviteter med dem.

På de två gymnasieskolorna, däremot, har de nyanlända eleverna inte känt samma delaktighet med övriga elever och lärare. Verksamheten har varit avskild från den övriga skolundervisningen och de nyanlända har vistats i separata lokaler.

– Platsen är jätteviktig för ungdomarna. De stannar gärna kvar där efter skoltid, om det är möjligt för dem. Det vi också ser är att lärarna på folkhögskolorna tycks ha en större flexibilitet i att bestämma vilken språknivå eleven befinner sig på, jämfört med i gymnasieskolorna, säger Andreas Fejes.

Stöttande omgivning har stor betydelse

En slutsats forskarna drar är således att en språkintroduktion som kombineras med en engagerad och stöttande omgivning i skolan/studiecirkeln har stor betydelse både för individens tillvaro och för möjligheten att få en fördjupad förståelse för det nya landet.

Ytterligare två studier är på gång. En handlar om deltagarnas erfarenhet av SFI. Den andra om studieförbundet Sensus arbete med etablering av nyanlända.
ABF-studien 

Övriga författare till de två publicerade studierna är Magnus Dahlstedt, Robert Aman, Sabine Gruber, Ronny Högberg, Nedzad Mesic och Sofia Nyström, samtliga vid Linköpings universitet.

Senaste nytt från LiU