Höstens val närmar sig och vårdfrågor ligger i topp bland de viktigaste politiska frågorna enligt väljarna. Mari Broqvist har i sin forskning undersökt vanliga människors attityder kring prioriteringar i vården. Medborgare tillfrågas sällan om prioriteringar – speciellt inte när de rör begränsningar i vården. Detta trots att det bakom varje beslut om hur resurser ska fördelas i vården finns värderingar som påverkar, oavsett om det handlar om satsningar eller nedskärningar. Om dessa värderingar inte speglar allmänhetens åsikter riskerar medborgarnas tillit till sjukvårdsystemet och de som fattar besluten att urholkas.
Men vad krävs för att medborgare ska acceptera att ibland behöva stå tillbaka för andras vårdbehov? Mari Broqvist har gjort djupintervjuer för att undersöka vad medborgare själva tror kan skapa acceptans för prioriteringsbeslut inom vården. En viktig förutsättning verkar vara att individerna är medvetna om att det ständigt görs prioriteringar mellan olika patientgrupper och vilka dilemman beslutsfattarna då måste handskas med. Men studiedeltagarna menade att dessa aspekter inte kommuniceras till allmänheten i dag.
– Politiker måste våga problematisera de svåra valen om hur mycket resurser som ska läggas på till exempel psykisk ohälsa jämfört med cancervård. Att hela tiden tala om satsningar utan att visa på, och förklara grunderna för att andra patientgrupper får mindre, verkar inte underlätta acceptansen för att stå tillbaka för andras vårdbehov. I mina djupintervjuer befarade medborgare i stället att en ”what´s in it for me”-mentalitet kan förstärkas, säger Mari Broqvist, nybliven doktor vid institutionen för medicin och hälsa.
I Mari Broqvists studier hade deltagarna en mer positiv syn på landstingspolitiker som beslutsfattare i prioriteringsfrågor, jämfört med flera tidigare studier.
– Min forskning tyder på att ökad medvetenhet bland medborgarna om prioriteringsdilemman möjligen skulle kunna öka deras förtroende för politiker som beslutsfattare, säger Mari Broqvist.
Egenintresse kan finnas hos alla, även bland vårdpersonal. För att hålla egenintresset i schack ville de intervjuade medborgarna att såväl allmänhet, vårdpersonal och politiker ska få tycka till om prioriteringar – förutsatt att politikerna får sista ordet.
– Ofta påstås att prioriteringar är alldeles för svårt för gemene man att ha en åsikt om. Men mina resultat visar att medborgare är fullt kapabla att diskutera viktiga principer för prioriteringar, exempelvis principen att mer resurser ska läggas på dem med störst ohälsa, säger Mari Broqvist.
I en enkätstudie jämförde hon hur medborgare rangordnade olika aspekter av svårighetsgrad jämfört med hur hälso- och sjukvårdspersonal och landstingspolitiker såg på samma faktorer. Det visade sig att det fanns flera skillnader mellan de olika gruppernas syn på vad som utmärker högre grad av ohälsa jämfört med lättare ohälsa. Exempelvis var en större andel politiker tveksamma till att väga in hur ohälsa påverkar närstående.
– Politiker, medborgare och sjukvårdspersonal måste diskutera sådana olikheter för att kunna skapa förståelse för varandras synsätt, säger Mari Broqvist.
Studierna har genomförts i landstingen i Dalarna, Gävleborg, Kalmar, Stockholm, Uppsala, Västerbotten, Västra Götaland, Västmanland och Östergötland.
Avhandlingen: “Asking the public – Citizens´ views on priority setting and resource allocation in democratically governed healthcare” av Mari Broqvist (2018),
Linköping University Medical Dissertations No. 1587, försvarades fredagen den 20 april vid Linköpings universitet