Social insatsgrupp hjälper ungdomar bryta sin kriminalitet

Snabbt stöd är avgörande för att stötta unga kriminella som vill bryta med sin livsstil och göra en omstart. I Linköping har den sociala insatsgruppen (SIG) hittat ett nytt arbetssätt som snabbar upp arbetet gentemot den enskilda individen och mellan samhällets stödjande resurser.

silhuett av ung person Foto: Wendelin Jacober

SIG började som ett projekt 2011 på ett initiativ från polisen. Syftet var att hitta nya vägar för att hjälpa ungdomar ut ur kriminalitet genom att samordna resurser från polisen, sociala myndigheter, skola, Kronofogden och Arbetsförmedlingen.

Idag är det ett etablerat arbetssätt i Linköping och Kerstin Johansson, docent vid Centrum för kommunstrategiska studier, har tillsammans med Nadja Kangasvieri studerat verksamheten och presenterar sin forskning i rapporten "Att motverka kriminalitet: Studie av Social insatsgrupp i Linköping".

– Det visar sig att genom att gå samman och samverka, kan de snabbare och effektivare hjälpa de här ungdomarna, säger Kerstin Johansson.

Med ungdomar menas oftast personer mellan 18 och 25 år, men Linköping väljer att tänja lite på åldersspannet. Fokus ligger istället på kriminaliteten och att arbeta brottsförebyggande. När en ungdom väljer att försöka bryta med sitt kriminella liv, slussas hen fram till den sociala insatsgruppen som kartlägger situationen och behoven ungdomen har.

– Oftast är det många saker som måste ske för att lyckas. Personen behöver ofta hjälp med skola och arbete, kanske att skaffa en bostad eller få hjälp med skuldsanering. Ofta är det också ungdomar som polis och socialkontor känner till sedan tidigare.

Att de olika instanserna samverkar i den i sociala insatsgruppen har varit avgörande för resultatet, likaså att man kan gå in och bryta sekretessen mellan myndigheterna efter medgivande från ungdomen eller målsman.

– Det snabbar upp processerna och gör allt enklare. Det är en förutsättning för att det ska fungera, säger Kerstin Johansson.

De som arbetar inom samverkansgruppen är positiva till sättet att arbeta. Det är dock ingen universalmodell, utan varje enskild kommun får hitta sina egna sätt att arbeta.

Har arbetssättet några baksidor?

– Dels finns det en risk för att andra ärenden blir liggande, dels finns en rättviseaspekt: att kriminella som ställt till en massa elände får så mycket uppmärksamhet, jämfört med andra ungdomar som också behöver hjälp men som inte är kriminella. Jämför till exempel med de unga som står i bostadskö eller inte får något arbete, de borde egentligen få samma stöd, säger Kerstin Johansson.


Kontakt

Artiklar om brott

Mer forskning i fokus

Senaste nytt från LiU