Fyra nordiska länder
Hans Sjögren är professor i ekonomisk historia och institutionell ekonomi vid Linköpings universitet och har skrivit boken Familjedynastier – så blev Sverige rikt. Boken, som också översatts till engelska, handlar om svenska finansfamiljer som Wallenberg, Lundberg och Bonnier, men även deras motsvarigheter i Norge, Danmark och Finland.
Hans Sjögren.
Med ”familjedynasti” menar Sjögren familjer som lett samma företag i minst tre generationer, i kraft av sitt ägande är en global aktör och även har möjlighet att påverka respektive lands näringspolitik. I boken beskrivs också familjer med ”dynastiska ambitioner” som ännu inte kommit upp i tillräckligt många generationer, men annars uppfyller kriterierna.
Först och främst: familjeföretagen är ovanligt många. Trots allt tal om institutionellt, ”ansiktslöst” ägande arbetar 35 procent av alla sysselsatta i Sverige i familjeföretag. Och bland världens 500 största företag, alla kategorier, finns 15 danska och svenska familjeägda bolag.
Kommer från landet
För det andra: De flesta har en gång startats på landsbygden, utanför storstäderna. Faktiskt så många som nio av tio.
- En viktig orsak är lägre kostnader, både för löner, mark och byggnader. Är företaget ensamt som stor arbetsgivare på orten blir också personalen lojal, säger Hans Sjögren.
- Grundarna strävar ofta efter självständighet och präglas av drag som snålhet, effektivitet och smarthet. Det är en intressant kombination av egenskaper som ofta lett till stora framgångar.
Till grund för de stora familjeföretagen låg nästan alltid något helt nytt – en revolutionerande produkt eller en annorlunda idé för tillverkning eller distribution. Sjögren kallar det ”banbrytande branschlogik”. Tre tydliga exempel är Hans Rausings nya förpackningar för vätska, Ingvar Kamprads nydanande sätt att tillverka, förpacka och distribuera möbler och Ole Kirk Kristiansens leksaker i trä och senare plast.
Innovationer som gav upphov till företagen Tetra Pak, Ikea och Lego.
- Bildandet av de stora familjedynastierna går i vågor, ibland ner, ibland upp. Men påfallande är hur arbetarrörelsen både i Sverige och övriga Norden accepterat de här företagen och familjernas byggande av förmögenheter ibland till och med samarbetat med dem. Det visar hur viktiga de varit för sysselsättning och landets hela ekonomi.
Familjen och företaget
En stor utmaning för familjeföretagen är generationsskiften i ledningen och avvägningen mellan familjeband och kompetens. Vad är bäst för företaget och vad är bäst för familjen, och är det alltid samma sak? Hur gör en generation om arvtagarna inte har lust eller kunnande att ta över familjeverksamheten? Eller anses ha ”fel” kön, som då Sofie Helene Olsen inte fick ta över det norska familjerederiet utan istället startade ett eget rederi 1955.
Hans Sjögren ser frågan som den enskilt viktigaste för om en finansfamilj ska lyckas eller inte. För varje framgångsrik dynasti finns nämligen också minst en misslyckad, ofta beroende på ledningsproblem och/eller strukturella förändringar i en bransch. På 70- och 80-talen knäckte varvs- och sjöfartskrisen de stora och framgångsrika familjeföretagen Broströms och Salénrederierna, men svaga ledningar bidrog också till problemen.
Ekonomisk historia är kul.
- I finansfamiljerna är rätt efternamn den främsta meriten du kan ha. Men det gäller också att veta när släkten ska ta ett steg tillbaka, säger Hans Sjögren.
Precis som många andra bolag tvingas de här företagen förr eller senare också ta ställning till frågan om de ska hålla fast vid ursprungsidén, och förädla och förnya den, eller diversifiera verksamheten. Lego är ett tydligt exempel när expansion till nya områden – spel- och nöjesindustri på 90-talet – misslyckades, och där kärnverksamheten visat sig fullt tillräcklig för att bygga en världskoncern.
Stenbeck undantaget
När Hans Sjögren började skriva boken trodde han att devisen ”bli vid din läst” kunde bli en generell slutsats. Och ofta är det så, men inte alltid.
- Jan Stenbeck är kanske undantaget som bekräftar regeln. Han övergav den ursprungliga verksamheten och satsade på helt nya områden, och med stor framgång, säger Hans Sjögren.
I boken gör författaren också upp med den vanliga föreställningen att första generationen skapar, den andra förvaltar och den tredje förstör. Det är inget annat än en myt, ursprungligen lanserad i Thomas Manns berömda roman Huset Buddenbrook. Något empiriskt stöd finns inte alls.
I boken beskriver du 25 familjer. Har du någon favorit?
- Ja, Legofamiljen Kristiansen är ju speciell. Grundaren Ole Kirk Kristiansen var snickare som förlorade både fru och arbete under depressionen i 30-talets Danmark. För att försörja sina fyra barn började han tillverka leksaker i trä, som senare utvecklades till byggklossar i plast och på lång sikt ett världsföretag. Han fick också mycket hjälp av sina barn i det arbetet.
- Eller ta Ingvar Kamprad som satt hemma vid köksbordet och sålde pinnstolar på postorder. När mamman blev orolig för hur det skulle gå svarade han att hon inte skulle vara bekymrad, ”för snart skulle hela världen sitta på pinnstolar från Älmhult”.
