Tänk om det fanns en enkel sändare på skidorna som skickade en signal till dina skidglasögon så att du snabbt kunde hitta fram till just ditt par efter lunchpausen, eller om du tappat en skida vid djupsnöåkningen. Sätt glasen till rätta, tryck på knappen med handsken och vips dyker den lilla symbolen upp som visar var skidan är.
Hitta skidorna
Hanna Nordenö, Ola Karlsson och Lovisa Hassler gillar alla skidåkning och bestämde sig för att lösa ett konkret problem. De har gått grundligt tillväga och har testat olika signaleringstekniker och även utfört användartester. Att de byggde in tjänsten "Find my skis" i glasögonen istället för i mobilen var ett väl övertänkt val.– Skidglasögon har alla och tjänsten går att hantera även i kyla och med handskar på händerna, förklarar Lovisa Hassler.
Yin He gav sig istället i kast med trilskande skrivare.
– Jag ville göra något för vanliga människor så att de kan få snabb hjälp, säger hon och skapade Remote troubleshooting assistance.
Den idé hon har fungerar lika väl på vilken teknisk pryl eller system som helst. När kontakt med serviceteknikern väl uppstått är det möjligt att sätta på en kamera. Serviceteknikern kan sedan guida enkelt på bilden, via nätet. Hen kan exempelvis stoppa fingret i rött digitalt bläck och sedan måla på sin egen skärm var du ska trycka eller dra för att få igång maskinen. Via en projektor i taket kan det dyka upp en röd prick på den verkliga skrivaren som indikerar att här är det.
Utsatthet i provrum
Meike Remiger och Sarah Glassner gav sig på ett socialt projekt för att utmana sociala normer om hur vi ska se ut, de kallar det Exploration Kenzie - any body is a great body. De byggde upp ett provrum, där olika påståenden om hur kroppen ska se ut enligt rådande normer visas på draperiet bakom dig medan du provar kläder.
– Du är aldrig ensam i ett provrum, du bär med dig alla samhällets sociala normer. Det kan handla om att se för barnslig ut, eller för gammal, eller för tjock..., allt bär vi med oss, säger Meike Remiger.
– Vi vill starta en rörelse mot kroppsfixering och har hämtat inspiration från bloggaren Kenzie Brenna, säger Sarah Glassner.
Natasha Azam har tagit fram en idé om en storyboard-vägg med interaktiva bilder, tänkt som ett verktyg för interaktionsdesigners som behöver testa olika designer på användare. Rikta mobilen eller VR-glasögonen mot tavlan och mera information dyker upp, interagera med det du ser och lämna sedan feedback till designern.
Ljusskulptur
Evan Palangio i sin tur blev nyfiken på rörlig grafik och började experimentera med att bygga upp en 3D-skulptur med ljus till egenkomponerad musik. I salen växer det fram ett ljusspel i tre dimensioner.
Jonas Löwgren, professor i interaktions- och informationsdesign, är nöjd med det studenterna presterat. De har tagit in sociala aspekter lika väl som tekniska.
– Förstärkning av verkligheten handlar inte om tekniken i sig, utan om att skapa meningsfulla mänskliga sammanhang. Som designer får man inte låta sig begränsas av hur tekniken fungerar idag, men det får heller inte bli fria fantasier, säger han.
Studenterna är väl medvetna om den balansgången.
– Det vi kan tänka tror vi också går att genomföra på ett eller annat sätt. Exakt hur ingår inte i den här kursen att ta reda på, säger Sarah Glassner.
Jonas Löwgren instämmer:
– Vår tanke är att förbereda studenterna för samarbete med specialister inom andra områden. Mitt drömscenario är att varje nytt företag inom teknikområdet skulle startas av tre jämbördiga kompanjoner: en designer, en ingenjör, och en entreprenör. Då tror jag vi skulle få se fler framgångsrika nyetableringar och fler vettiga produkter och tjänster på marknaden, säger han.
En film om Exploration Kenzie finns här.
