Andreas Wladis, professor i katastrofmedicin. Foto: Susanna Lönnqvist.
Katastrofmedicin är en relativt ny medicinsk specialitet i Sverige.
– Naturkatastrofer händer sällan här, och krig har vi inte haft sedan över 200 år tillbaka, så en aspekt på arbetet inom katastrofmedicin är att om man är intresserad av ämnet, gäller det att ge sig ut i världen, säger Andreas Wladis, professor i katastrofmedicin vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin.
– Jag har alltid varit intresserad av min omvärld, att resa och upptäcka nya platser. En annan aspekt är att jag är kirurg i själ och hjärta. Jag gillar när det händer saker och att åtgärderna man vidtar leder till rätt snabba resultat.
Andreas Wladis arbetade tidigt i sin karriär i låginkomstländer och har bedrivit forskning i bland annat Uganda om kostnadseffektiva kirurgiska metoder. Efter jordbävningen som drabbade Haiti år 2010, åkte Andreas Wladis med organisationen Läkare utan gränser för att arbeta som kirurg i de påverkade områdena.
– Men jag har alltid varit medveten om Röda Korsets arbete och det har varit en dröm att få jobba för dem.
Efter Haiti blev Andreas Wladis godkänd för fältarbete med Internationella Rödakorskommittén (ICRC) och jobbade i Demokratiska republiken Kongo under tre månader med att ta hand om krigsskadade.
– Jag var djupt imponerad av organisationen när jag kom tillbaka till Sverige. Det handlar om så mycket mer än bara sjukvård. ICRC jobbar med att hjälpa kvinnor utsatta för sexuellt våld, bygga brunnar, skydda befolkningen, medla fred mellan stridande parter och familjeåterförening.
En vanlig dag på jobbet
Sedan annonserades tjänsten som chefskirurg för ICRC. Andreas Wladis sökte efter ett uppmuntrande, och nästan insisterande, samtal med en före detta innehavare av tjänsten, och arbetar i dag på huvudkontoret i Genève. Ansvarsområdena är i stora drag tre: kirurgi i fält, utbildning och representation.
– Jag är ansvarig för att ICRC har rätt typ av kirurger och fastställer kravprofilen för dem, intervjuar dem och stämmer av att de har rätt typ av kompetens och ett humanitärt intresse, berättar Andreas Wladis.
De kirurger som ska åka ut till oroshärdar världen över ska också utbildas. Andreas Wladis har ansvaret för alla kurser i traumatologi och krigskirurgi som ICRC erbjuder. Det gäller att hitta kursinstruktörer som har rätt kompetens och är bra lärare. Undervisningsmaterialet ska uppdateras efter nya kunskaper. Kirurgerna som ska ut i fält ska vara så väl förberedda som möjligt.
– Det tredje ansvarsområdet är diplomatiskt och politiskt, att företräda Internationella Rödakorskommittén vid möten med myndigheter, på konferenser men också vetenskapliga möten. Representation är en stor del av arbete.
En vanlig dag på jobbet i Genève går långt ut på att sitta vid datorn och i möten för att diskutera sjukhusprojekt. Men jobbet innebär också besök på sjukhusen som Internationella Rödakorskommittén driver och upprätthåller i krisområden världen över.
Andreas Wladis på uppdrag av Internationella Rödakorskommittén i Sydsudan. Foto: privat.– Mitt uppdrag är att se till att kirurgerna har rätt utrustning och att allt fungerar på plats. Ser jag brister påtalar jag dem såklart, men jag respekterar mina kollegor genom att komma till dem och se till att de har det de behöver. Det är ett väldigt ensamt arbete läkarna gör i fält, de har inte samma nätverk av folk och infrastruktur runt omkring sig, så man måste vara respektfull i hur man bemöter teamen. Sen gör jag gärna en insats när jag väl är på plats, senast i Sydsudan, berättar Andreas Wladis.
En förändrad omvärld
Katastrofmedicin handlar inte bara om krigskirurgi och skador vid stora olyckor. Inom katastrofmedicin forskar man på i stort sett allt som har med sjukvården att göra, då den normala sjukvårdskapaciteten inte kan svara på behoven. Det kan vara allt från prioriterings- och ledningsfrågor, hur ambulansvården ska bli effektivare eller en förbättrad metod för krigskirurgi.
– Traditionellt sett har det i Sverige funnits en syn på katastrofmedicin som något man använder sig av när det sker naturkatastrofer. Det är jordbävning på Haiti och översvämning i Bangladesh, men aldrig något som drabbar oss.
Andreas Wladis menar att denna syn har ändrats, inte minst på grund av förändringarna i omvärlden de senaste tio åren. Krigföring och konflikter har ändrat karaktär, och utgörs inte längre av bara två nationer ställda mot varandra.
– Hybridkrigsföring med cyberattacker är ett växande problem och ett verkligt hot mot teknisk infrastruktur. De utgör ett hot inte minst mot systemen i sjukvården, där vi inte har tillräcklig finansiering för cybersäkerhet i dag, säger Andreas Wladis.
Ett digitalt journalsystem kopplat till ett remissystem som kan slås ut innebär en lamslagen sjukvård. Få avdelningar har i dag fungerande pappersrutiner för till exempel remisser till röntgen.
– En annan problematik vi har i Sverige inom sjukvården är att vi har ytterst låg förstärkningsförmåga och praktiskt taget ingen svarsförmåga när det kommer till sjukhusbäddar. Att vårdplatserna inte räcker till har blivit normaltillståndet för svenska sjukhus.
För att belysa problematiken behövs ett politiskt samtal om sjukvårdssystemen och mer forskning inom området nationell beredskap anser Andreas Wladis. Han ser här en framtida nisch för den katastrofmedicinska forskningen vid Linköpings universitet:
– Vi kan lyfta fram de nationella behoven som finns och ännu mer nischa in oss på beredskap och försvarsmedicin. Inte bara för att, utan för att det är högst relevant. Samtidigt har vi ett gäng väldigt duktiga forskare på plats på Katastrofmedicinskt centrum. Som forskningsledare vill jag skapa synergier mellan de olika forskningslinjerna och ta vara på den kompetens som redan finns.
