Enligt Brottsförebyggande rådets (BRÅ) nationella trygghetsundersökning utsattes år 2016 närmare 16 procent av befolkningen i åldern 16 – 79 år för ett brott mot enskild person. Brott mot enskild person innefattar hot, misshandel, sexualbrott, personrån, bedrägeri och trakasserier. Diskriminering mot brottsoffer leder på samhällelig nivå till förlorad arbetskraft och påverkar i längden hela ekonomin. På individnivå kan följderna ha stor inverkan på livet.
– Att brottsoffer riskerar att bli diskriminerade i jobbsökningsprocessen kan ses som att de blir ett offer en gång till. Det är ett viktigt ämne att belysa, både på samhällelig nivå och privat då arbetet och arbetslivet är en så stor del av livet, säger Elisabeth Lång, universitetsadjunkt vid Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling.
Studien är den första i sitt slag: tidigare har diskriminering baserad på till exempel kön, etnicitet, ålder eller kriminalitet undersökts med hjälp av fältstudier, men det finns inga tidigare studier gjorda på diskriminering av brottsoffer på arbetsmarknaden i Sverige.
– Det finns många studier som visar att det går sämre för brottsoffer på arbetsmarknaden, de har lägre lön och högre risk för att bli varslade, än icke-brottsoffer. Orsaken har ofta beskrivits vara faktorer hos arbetstagaren, som till exempel att brottsoffer har sämre förutsättningar på grund av psykologisk stress eller lägre närvaro på arbetsplatsen.
En hittills förbisedd forskningsfråga är att orsakerna skulle kunna förklaras av faktorer på efterfrågesidan av arbetsmarknaden, det vill säga hos arbetsgivarna, menar Elisabeth Lång.
– I studier med matchade par skapas två likvärdiga sökande, de har jobbat lika länge, är lika gamla och har motsvarande utbildning och det som skiljer åt dem är ”treatment”. Vi valde slumpmässigt vilken av personerna i det matchade paret som skulle vara personen med ”treatment”, som var brottsoffer, för att minimera effekten av ett lite bättre eller sämre CV, beskriver Elisabet Lång.
Ansökningarna skickades ut till flera olika typer av jobbkategorier för att täcka ett så brett spektrum av yrken som möjligt. Valet av kategorier begränsas av hur många arbetstillfällen som finns annonserade, men många yrken med olika kvalificeringsgrad togs med i studien. Om yrket var kvinno- eller mansdominerat studerades också. Forskarna trodde att manliga brottsoffer skulle vara mer diskriminerade på arbetsmarknaden än kvinnliga brottsoffer, en hypotes som grundar sig på teori om hur man ser på brottsoffer.
– Tidigare forskning och brottsofferlitteraturen visar att allmänheten generellt känner mer sympati för kvinnliga brottsoffer jämfört med manliga brottsoffer, bland annat på grund av att kvinnor ofta uppfattas som mer hjälplösa i förhållande till förövaren. Många brottsoffer har också själva kriminell bakgrund, och då män är överrepresenterade i brottsstatistiken bidrar det till att det finns en tendens att man känner mindre sympati för manliga brottsoffer, förklarar Elisabeth Lång.
Resultaten visar att kvinnliga och manliga brottsoffer är diskriminerade i lika stor utsträckning på arbetsmarknaden. Kvinnor var mer diskriminerade i högkvalificerade yrken. För manliga brottsoffer gällde att de var mer diskriminerade i kvinnodominerade yrken, men skillnaderna var små mellan låg- och högkvalificerade yrken.
Studien kan inte exakt klargöra mekanismerna bakom skillnaderna, utan visar att diskriminering mot brottsoffer på arbetsmarknaden förekommer och att den ser olika ut för kvinnor och män. I nästa steg bör de bakomliggande mekanismerna undersökas noggrannare, menar Elisabeth Lång, mer studier behövs för att klargöra vilken typ av diskriminering det är och vad det är som får arbetsgivare att välja bort ett brottsoffer.
– Det är viktigt att undersöka typ av diskriminering och i vilket skede av ansökningsprocessen som den sker för att kunna ta politiska beslut för att hantera problemet, säger Elisabeth Lång.
– Att brottsoffer riskerar att bli diskriminerade i jobbsökningsprocessen kan ses som att de blir ett offer en gång till. Det är ett viktigt ämne att belysa, både på samhällelig nivå och privat då arbetet och arbetslivet är en så stor del av livet, säger Elisabeth Lång, universitetsadjunkt vid Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling.
Studien är den första i sitt slag: tidigare har diskriminering baserad på till exempel kön, etnicitet, ålder eller kriminalitet undersökts med hjälp av fältstudier, men det finns inga tidigare studier gjorda på diskriminering av brottsoffer på arbetsmarknaden i Sverige.
– Det finns många studier som visar att det går sämre för brottsoffer på arbetsmarknaden, de har lägre lön och högre risk för att bli varslade, än icke-brottsoffer. Orsaken har ofta beskrivits vara faktorer hos arbetstagaren, som till exempel att brottsoffer har sämre förutsättningar på grund av psykologisk stress eller lägre närvaro på arbetsplatsen.
En hittills förbisedd forskningsfråga är att orsakerna skulle kunna förklaras av faktorer på efterfrågesidan av arbetsmarknaden, det vill säga hos arbetsgivarna, menar Elisabeth Lång.
Fältstudier avslöjar diskriminering
I den här typen av studier skapar forskarna fiktiva jobbsökande och ansökningar, med vilka man söker verkliga jobb som finns annonserade under en tidsperiod. I regel skapas en kontrollperson och en person med så kallad treatment, genom vilken man kan undersöka diskriminering på basen av det som skiljer personerna åt. I studien handlade det om två likvärdiga arbetssökande, där den ena uttrycker sig vara offer för ett brott. I ansökningarna framkom det genom att den sökande hade skyddad adress. I Sverige är olaga hot en av de vanligaste orsakerna till att man har skyddad adress. Forskarna rapporterar sedan positiva eller negativa svar på ansökningarna, eller om svar uteblev helt. Baserat på svaren kan man räkna ut om det finns en statistisk skillnad i svar mellan brottsoffer och icke-brottsoffer.– I studier med matchade par skapas två likvärdiga sökande, de har jobbat lika länge, är lika gamla och har motsvarande utbildning och det som skiljer åt dem är ”treatment”. Vi valde slumpmässigt vilken av personerna i det matchade paret som skulle vara personen med ”treatment”, som var brottsoffer, för att minimera effekten av ett lite bättre eller sämre CV, beskriver Elisabet Lång.
Ansökningarna skickades ut till flera olika typer av jobbkategorier för att täcka ett så brett spektrum av yrken som möjligt. Valet av kategorier begränsas av hur många arbetstillfällen som finns annonserade, men många yrken med olika kvalificeringsgrad togs med i studien. Om yrket var kvinno- eller mansdominerat studerades också. Forskarna trodde att manliga brottsoffer skulle vara mer diskriminerade på arbetsmarknaden än kvinnliga brottsoffer, en hypotes som grundar sig på teori om hur man ser på brottsoffer.
– Tidigare forskning och brottsofferlitteraturen visar att allmänheten generellt känner mer sympati för kvinnliga brottsoffer jämfört med manliga brottsoffer, bland annat på grund av att kvinnor ofta uppfattas som mer hjälplösa i förhållande till förövaren. Många brottsoffer har också själva kriminell bakgrund, och då män är överrepresenterade i brottsstatistiken bidrar det till att det finns en tendens att man känner mindre sympati för manliga brottsoffer, förklarar Elisabeth Lång.
Resultaten visar att kvinnliga och manliga brottsoffer är diskriminerade i lika stor utsträckning på arbetsmarknaden. Kvinnor var mer diskriminerade i högkvalificerade yrken. För manliga brottsoffer gällde att de var mer diskriminerade i kvinnodominerade yrken, men skillnaderna var små mellan låg- och högkvalificerade yrken.
Studien kan inte exakt klargöra mekanismerna bakom skillnaderna, utan visar att diskriminering mot brottsoffer på arbetsmarknaden förekommer och att den ser olika ut för kvinnor och män. I nästa steg bör de bakomliggande mekanismerna undersökas noggrannare, menar Elisabeth Lång, mer studier behövs för att klargöra vilken typ av diskriminering det är och vad det är som får arbetsgivare att välja bort ett brottsoffer.
– Det är viktigt att undersöka typ av diskriminering och i vilket skede av ansökningsprocessen som den sker för att kunna ta politiska beslut för att hantera problemet, säger Elisabeth Lång.
