– Politiker fattar beslut och lagstiftar utifrån Brå:s resultat. De måste förstås kunna lita på att de får tillförlitliga underlag, säger Malin Wieslander, en av de tre forskarna som skrivit rapporten.
I studien har de intervjuat nuvarande och tidigare anställda vid Brå och även före detta rikspolischefer och justitieministrar, totalt 37 personer.
– Alla är inte kritiska. Vi framhåller i vår studie att det inte finns anledning att slentrianmässigt ifrågasätta Brå:s forskning. Men våra resultat visar att det i en del fall finns en betydande risk för snedvridning av resultat och det gör situationen problematisk, säger Malin Wieslander.
Vilka studier som kan vara vinklade och vad som är politiskt känsligt framkommer inte i studien.
– Vi kan inte säga det, vi riskerar att peka ut våra informanter då. Det politiskt känsliga kan också skifta över tid. Men generellt handlar det om det kriminalpolitiska området. I vår studie framgår att vissa av rapporternas metoder och urval går att ifrågasätta, bland annat den årliga nationella trygghetsundersökningen, säger Malin Wieslander.
Beroende av relationen till polisen
Forskarna visar i sin studie att Brå som myndighet är angelägen om att ha goda relationer till Polismyndigheten och därmed inte förhåller sig tillräckligt oberoende till polisen i sina rapporter. Det innebär, menar forskarna, en minskad möjlighet att komma tillrätta med missförhållanden inom polisens verksamhet. Brå-rapporterna riskerar att bli alltför uddlösa, vilket i sin tur kan få konsekvenser för brottsutvecklingen och hur allvarliga samhällsproblem tacklas.
– Polismyndigheten finansierar stora delar av Brå:s polisforskning. I våra intervjuer finns flera vittnesmål om att vissa politiskt känsliga frågor anpassas och att resultat lyfts fram som gagnar beställarens agenda. Det här gör att risken för korruption inom forskningen ökar. Personer beskriver svårigheter med att jobba kvar ifall de uttrycker kritik, säger Malin Wieslander.
En tystnadskultur beskrivs
Forskarna skriver i sin rapport att det tycks råda en tystnadskultur inom Brå och att det verkar finnas en strävan att anställa personer som är lätta att styra. De skriver också att situationen med Brå-forskningen är problematisk eftersom det är svårt att veta vilka studier och yttranden från Brå som är vederhäftiga och vilka som ”bör betraktas med försiktighet”.
Studiens resultat kan påverka tilliten till Brå, poängterar Malin Wieslander.
– Om man som beslutsfattare får felaktiga underlag i forskningsrapporter som snedvridits, twistats, friserats eller censurerats så är det förstås väldigt allvarligt. Det finns skäl för Brå att öka sin transparens, se över sin arbetskultur och sträva efter en mer oberoende roll till Polismyndigheten.
Tre forskare bakom studien
Studien är gjord av tre forskare varav två är kopplade till Center for Advanced Research in Emergency Response, CARER. Forskarna är Stefan Holgersson, professor i polisvetenskap vid polishögskolan i Oslo och docent i utveckling av informationssystem vid LiU, Ossian Grahn, forskningsassistent, samt Malin Wieslander, universitetslektor i pedagogik vid LiU.
Studien har gått igenom granskning av ett flertal forskare med expertis om forskningsetik och de metoder som använts i studien.
Rapportens titel är ”Går det att lita på Brå? En studie om bias i myndighetsforskning”. Med bias menas i detta fall ”olika former av otillbörlig påverkan, varav snedvridning av resultat kan vara en aspekt”.
Uppdaterad 2020-01-22
