Anna Fahlgren och Lasse Jensen vill ta fram system för snabbare och bättre läkemedelsutveckling. Foto Kajsa JuslinZebrafiskembryona ser ut som genomskinliga kulor, ungefär som fiskrom på burk från affären, men i stället för att vara orange, svarta eller gula är de här kulorna färglösa. De guppar omkring i en plastskål på ”zebrafisklabb” på Linköpings universitet. Embryona har bara funnits i ett par dagar. De får fortfarande sin näring från äggets äggula och räknas ännu inte som djur. Det faktum att det inte är djurexperiment är en av flera orsaker till att forskarna Lasse Jensen och Anna Fahlgren använder just zebrafiskembryon.
Anna Fahlgren, biträdande professor. Foto Kajsa Juslin
– Vi var båda frustrerade över att det görs mycket djurförsök inom läkemedelsforskningen, samtidigt som man vet att många substanser som testas som möjliga läkemedel inte leder fram till ett färdigt läkemedel. Vi såg ett stort behov av bättre screeningmetoder för det tidiga skedet av läkemedelsutvecklingen, säger Anna Fahlgren, biträdande professor vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin.
Deras samarbete är ett exempel på hur en gemensam vision kan föra samman forskare från olika ämnesområden. Båda hade på varsitt håll utvecklat nya system för att undersöka hur mänskliga celler reagerar på läkemedel. När de fått kontakt med varandra tog det inte lång tid innan de bestämde sig för att köra sina projekt ihop.
I dag arbetar de med två olika spår. Dels har de bildat ett företag, som hjälper andra företag att testa och utveckla läkemedel i zebrafiskembryon. Dels samarbetar de med cancerläkare kring forskning om individbaserad cancerbehandling. I dag befinner sig metoden på forskningsstadiet, men förhoppningen är att den på sikt ska kunna användas till att snabbt ta reda på vilken behandlingsstrategi som är mest lämplig för den enskilda patienten.
– Vi drivs båda av att hjälpa patienterna. Min mamma dog i cancer under första behandlingsomgången. Det var otroligt frustrerande att se tumören växa trots behandlingen. Problemet är ju att vi ännu inte har tillräckligt bra metoder för att individualisera behandlingen, säger Anna Fahlgren.Celler från patientens tumör sprutas in i zebrafiskembryona. Foto Kajsa Juslin
I ett pågående forskningsprojekt om cancer i urinblåsan har Anna Fahlgren och Lasse Jensen ett nära samarbete med cancerläkare vid sex sjukhus runt om i Sverige. När patienten får sin diagnos tar läkaren bort det mesta av tumören. Ett litet tumörprov skickas till zebrafisklabbet där forskarna märker in cancercellerna med ett slags lysande färg. Cellerna sprutas in i zebrafiskembryona och en liten, lysande tumör av patientens cancerceller bildas och kan sprida sig. På så kort tid som tre dagar kan forskarna se hur läkemedel påverkar tumörens spridning och tillväxt.Lasse Jensen, universitetslektor. Foto Kajsa Juslin
– Vi testar just de behandlingsstrategier som läkaren överväger att behandla patienten med, så resultaten från zebrafisktesterna kan vara ett underlag för beslutet om vilken behandling patienten ska få, säger Lasse Jensen, universitetslektor vid Institutionen för medicin och hälsa.
Vid blåscancer är första steget efter den initiala tumörborttagningen att ge läkemedelsbehandling för att försöka få den kvarvarande delen av tumören att krympa. Därefter blir alla patienter opererade för att få bort resten av cancern. Men bara ungefär var tredje patient har nytta av läkemedelsbehandlingen. För de resterande två tredjedelarna av patienterna, vars tumör inte reagerade på läkemedelsbehandlingen, har operationen dröjt ett halvår i onödan. Långtidsöverlevnaden är lägre för den gruppen eftersom cancern ofta har hunnit sprida sig ut i kroppen under behandlingstiden.
– Vårt mål med testet är att på en vecka kunna se vilka patienter som troligtvis kommer att ha nytta av läkemedelsbehandlingen och vilka som kan ha bättre nytta av att opereras direkt. Vi ska jämföra det vi ser i zebrafisktestet med det som händer i patienten vid behandlingen, för att se om vi i framtiden kan använda det här som en individbaserad metod som förhoppningsvis kan bidra till ökad överlevnad, säger Anna Fahlgren.
Det finns flera skäl till att det är smidigt att använda just fiskembryon för att testa läkemedelseffekt. En av fördelarna är att embryona är genomskinliga vilket gör det väldigt lätt att se de infärgade cancercellerna, berättar Lasse Jensen:
– Vi kan se varje enskild cancercell och hur den rör sig bort från primärtumören genom blodkärlen. Det är väldigt svårt att göra i exempelvis möss. I zebrafisken får vi inte bara veta hur läkemedel påverkar primärtumören, utan vi får dessutom viktig information om hur läkemedlet påverkar bildningen av dottertumörer, så kallade metastaser, som är väldigt farliga vid cancer.
