Det blir allt vanligare att räddningstjänsten samverkar med andra aktörer, både yrkesverksamma och frivilliga personer för att komplettera resurserna vid en insats. Många gånger finns andra personer närmare olycksplatsen än räddningstjänsten, som då snabbt kan påbörja en första insats. Det kan vara avgörande vid olyckor som brand, trafikolyckor eller drunkning.
Forskningsrapporten bygger på ett projekt som drivits tillsammans med bland andra Räddningstjänsten Östra Götaland och Norrköpings kommun, där man studerat vilka yrkesgrupper som skulle vara lämpliga att använda som förstainsatsaktörer, och vad dessa kräver i form av utbildning och utrustning. Det här är ett av projekten som bedrivs på området inom det tvärvetenskapliga forskningscentret Centrum för forskning om respons och räddningssystem (CARER) vid Linköpings universitet.
Resultaten visar att personer ut ett flertal yrkesgrupper med ganska enkel utrustning och utbildning kan göra en värdefull insats. För att det ska fungera krävs teknisk integration med den professionella räddningstjänstens olika system, och rutiner och organisation för att den person som larmas ut ska kunna lämna sitt vanliga arbete.
- Det här kan ses som ett exempel på hur blåljusorganisationernas insatser kan kompletteras och utvecklas med hjälp av nytänkande, samverkan och teknisk utveckling, säger Tobias Andersson Granberg, projektledare för projektet och forskare vid CARER.
Resultaten presenterades på seminariet Framtidens skadeplats, som anordnades den 1 februari på Katastrofmedicinskt centrum. Läs rapporten i helhet nedan.
