Alzheimerforskningen i Linköping är på frammarsch. När Hjärnfonden nyligen delade ut pengar till alzheimerforskning kammade Martin Hallbeck och Per Hammarström hem två av de sex anslagen. Foto Emma Busk Winquist
Martin Hallbeck, biträdande professor vid institutionen för klinisk och experimentell medicin, beskriver samarbete mellan forskare med olika expertis som att titta på en väldigt stor tavla.
– Man kan betrakta hela tavlan på avstånd, eller så är man intresserad av just blommorna i bilden och går nära för att titta på det riktigt detaljerade. Vi ser olika saker, och får en mer fullständig bild när vi hjälps åt och drar nytta av varandras kunskap.
Han står med ena foten i forskningen och med den andra foten i sjukvården, som överläkare i klinisk patologi. I sin forskning är han särskilt intresserad av hur Alzheimers sjukdom sprids till nya delar av hjärnan och möjligheten att bromsa spridningen. Vid Alzheimers sjukdom har proteiner veckats fel. Sådana felveckade proteiner klumpar ihop sig i hjärnan och blir så giftiga att nervcellerna med tiden dör. Protein är med andra ord en central pusselbit i sjukdomsbilden. Det är därför Per Hammarström, professor i proteinkemi, intresserar sig för sjukdomar i hjärnan som orsakas av att proteiner veckats fel. Han har under lång tid forskat om att de felveckade proteinerna inte bara har en form, utan många olika former.Amyloidplack i ett blodkärl i hjärnan från mus med alzheimerliknande sjukdom, som färgats in med molekyler som tagits fram av forskare vid LiU. De olika färgerna motsvarar olika struktur hos amyloid-beta. Foto Sofie Nyström
– När man är kemist som jag intresserar man sig för hur skillnaden i molekylstruktur hos proteinet orsakar de kliniska skillnaderna som finns mellan olika patienter, säger Per Hammarström, professor vid Institutionen för fysik, kemi och biologi.
Båda forskarna har siktet inställt på att deras forskning ska bidra till nya behandlingsmöjligheter och bättre diagnostik för de människor som drabbas av sjukdomar där nervsystemet långsamt bryts ner. De är övertygade om att för att nå dit måste forskare inom olika områden samarbeta. Hjärnan är extra utmanande att forska på. Den är oerhört komplicerad, svåråtkomlig och ett av våra allra viktigaste, och känsligaste, organ.
– Det är väldigt svårt att med forskning komma hela vägen från molekyler, till hur celler och organ fungerar, till en behandling som fungerar i människan. För att kunna lägga det pusslet krävs många olika kunskaper, säger Martin Hallbeck.
– För att kunskapen från ett steg i kedjan ska kunna flyttas vidare till nästa steg är det bra om kedjan av expertkompetenser är intakt. Det gör det mycket lättare för oss att gå tillbaka och ändra på något, exempelvis om det visar sig att en lovande molekyl inte kan ta sig in i rätt celler i hjärnan, säger Per Hammarström.
Nycklar till fruktbart samarbete
Vad behövs då för att få till bra samarbeten? Närhet, som underlättar de spontana mötena i fikarum och korridorer som gör det enkelt att bolla funderingar med varandra. En annan viktig komponent är att alla inblandade i ett samarbete känner att frågeställningen är intressant för dem och att forskarna inte konkurrerar på ett negativt sätt.Vid LiU pågår mycket forskning om hjärnan. Foto PhonlamaiPhoto
– Det är också viktigt att ha en relation till varandra. Då kan man lita på varann snabbare. Det handlar inte bara om att göra forskningsstudier ihop, utan minst lika mycket att skapa en bra forskningsmiljö och ge varandra en klapp på axeln. Satsningen på systemneurobiologi har lyft hela det forskningsområdet i Linköping, säger Martin Hallbeck.
Centrum för systemneurobiologi är en gemensam strategisk satsning av LiU och Region Östergötland, där forskargrupper från både medicinska och tekniska fakulteten är aktiva. Här finns teknikplattformar, som enskilda forskargrupper annars skulle ha svårt att få tillgång till.
– Av tradition har vi inte gigantiska forskargrupper i Sverige. Istället går vi ihop i samarbeten och möts vid tekniska plattformar. Jag tror att det öppnar upp för att testa nya idéer. Dessutom kan LiU lättare rekrytera nya personer med åtråvärd kompetens, och behålla befintliga, när det finns en kritisk massa av forskare inom området och en intressant miljö att verka i, säger Per Hammarström.
Om de får önska sig en sak så vore det att samla kompetensen under ett tak.
– Vi har en dröm om att kunna skapa ett centrum för forskning om neurodegenerativa sjukdomar och kunna dra ännu mer nytta av de duktiga forskare som finns här vid LiU. Jag tror att vi har stor potential att göra viktiga genombrott som kan komma till nytta för patienter i framtiden, säger Martin Hallbeck.
Artikeln har publicerats i LiU Magasin 3/19
