Seminariet inleddes av Paul Håkansson, representant för värdkommunen Linköping, tillika kommundirektör, som hälsade välkomna till stadshuset där ett trettiotal åhörare samlats för att lyssna till seminariet.
Richard Öhrvall, doktor i statsvetenskap vid CKS, introducerade frågan om lokalt politiskt deltagande som stor och komplex. Valdeltagandet i Sverige har länge varit högt men sjönk tre procentenheter i höstens val, menar Öhrvall. I regel röstar fler när mycket står på spel eller när det är jämnt mellan alternativen. Det förklarar det ökande valdeltagandet i de senaste valen, men inte minskningen i höstens val. Att det svenska valdeltagandet i lokala val är högt, även internationellt sett, beror bland annat på den gemensamma valdagen och den automatiska registreringen i vallängden. Normalt sett har svenska vallokaler inte heller några problem med köbildning. Valet 2022 var ett undantag på grund av det nyligen förstärkta skyddet av valhemligheten. Öhrvall misstänker att köbildningen kan ha bidragit något till det sjunkande valdeltagandet men tror inte att det haft en allt för stor påverkan.
Om deltagande och engagemang i den lokala demokratin
Vidare presenterade Öhrvall olika teorier om demokratiskt deltagande. En teori är röstningsparadoxen: att nyttan av att rösta ställs mot kostnaden, det vill säga tiden det tar att sätta sig in i de enskilda partiernas politik och ideologier. Faktumet att en enskild röst oftast inte gör någon skillnad gör att det framstår som irrationellt att rösta, därför behövs det annat än rationella kalkyler som motiverar medborgarna. Öhrvall påvisar att det finns en rad bakomliggande faktorer som hänger samman med varför människor går och röstar, exempelvis utbildningsnivå. Valdeltagandet är oftast högre bland den högutbildade befolkningen och man kan även se statistik på att valdeltagandet tenderar att sjukna mest bland lågutbildade. Så varför ska vi bry oss om valdeltagandet? Richard Öhrvall framförde att det bland vissa ses som en indikation på demokratins legitimitet. Han lyfter även fram Sveriges genom tiderna mest kända statsvetare Herbert Tingsten, som argumenterade för att ett högre valdeltagande medför ett mer jämlikt valdeltagande.
Bland dem som engagerar sig i kommunalpolitiken är vissa grupper underrepresenterade, bland annat kvinnor och utrikesfödda. Ju tyngre uppdrag, desto mindre representativt. Representanter från underrepresenterade grupper tenderar också lämna sina uppdrag oftare, flest avhoppare återfinns bland unga politiker. Men avhoppare har generellt sett en ljus bild av politiken och över hälften kan tänka sig att ta på sig politiska uppdrag igen. Ungefär var fjärde förtroendevald uppger att de blivit utsatta för hot eller trakasserier, våld eller skadegörelse. Något som tyvärr också bidrar till att en del lämnar politiska uppdrag.
För att vitalisera den lokala demokratin mellan valen kan deltagardemokratiska inslag som medborgarråd, frågestunder för allmänheten och dialogmöten användas. Dessa är bra kommunikationskanaler mellan politiken och kommunens invånare men medför risker för missnöje om medborgarna får höga förväntningar som sedan inte kan infrias.
Kommunernas möjligheter att påverka
Avslutningsvis redogjorde Örvall för den lokala demokratins hälsotillstånd som i huvudsak är gott, trots att representativiteten har utrymme för förbättring. Ofta engagerar sig medborgare med högre socioekonomisk status i lokalpolitiken och vissa samhällsgrupper är underrepresenterade. Lokalpolitiken skulle kunna uppmärksammas ytterligare genom valdagar skilda från riksdagsvalet men det skulle med hög sannolikhet riskera det höga valdeltagandet.
Det är i regel svårt för kommunerna att påverka valdeltagandet menar Öhrvall, samtidigt har de en viktig roll i att informera medborgarna om valen.
